Ibland är min tro stor som höga berget, stark som en orkanvind. Den kan glittra och inspirera mig, den kan göra skillnad i mitt liv. Ibland är tron inte mer än en gnutta, som ett frö eller ett sandkorn. Min tro kan slumra till och lägga sig tillrätta i periferin. Den kan prövas och tappas bort. Vara omöjlig och ändå svår att ge upp. Ibland är min tro endast en aning.
Tron är olika för oss alla. Den är unik och din. Att tro är många gånger att vilja tro. Och detta är nog.
Min tro är som en väv. Gyllene trådar mellan mitt och Guds hjärta. Jag vill tro att den bär. För tron kan förändras och fördjupas, hålla för hela livet. Den kan växa som en blomma som sträcker sig mot solen. Söker värme, söker ljus.
/Johanna Olander, teolog