Krass i tron och dålig på långa möten - här är nya kyrkoherden

- Det här är mitt hus, säger hon när vi ses i församlingshemmet Margretelund i Öjebyn, inte långt från hennes eget hemkvarter.
Uppväxten i kyrklig miljö var synonym med körsång. Körövningarna som barn var ”vansinnigt roliga”.
- Tyvärr är det ny matta i körrummet, så det luktar inte på samma sätt som då, säger hon och skrattar åt ett luktminne hon kan sakna.

Anna Andersson beskriver sin tro.
- Den är pragmatisk och för mig självklar. Min pappa dog när jag var 16. Då kan man tappa tron, men jag känner att jag varit buren genom det som varit – och på andra sätt i livet. Jag har en tillit och förtröstan att jag har någon att vända mig till och aldrig är ensam. Jag blir inte utan svårigheter för det, men jag står inte ensam i det som händer mig.

Hon påbörjade studier för att bli religionslärare, men en praktikperiod ledde in henne på prästspåret. Anna Andersson trivdes bra med allt från arbete i kyrkorum till att möta människor i sorg.

Hon tycker om mötena med människor i prästyrket och berättar att hon alltid hälsar när hon möter folk i byn – och då är det Öjebyn som avses. På frågan om vad hon gillar bäst med jobbet kommer svaret snabbt. Begravningarna.

- Det är väldigt meningsfullt. Det är viktigt, blir fina samtal och jag känner att jag gör det bra. Sedan gillar jag planering, struktur och att saker ska vara rättvist – att det ska bli en jämn arbetsbelastning på medarbetarna. Ibland behöver någon bromsas och någon annan hejas på.
En sämre gren är långa möten.
- Det har jag för lite tålamod för. Det är inte min bästa sida. Jag kan var för snabb också. Det får jag jobba på. Det blir intressant i en större organisation.

Anna Andersson kommer närmast från en längre tjänst som kyrkoherde i Hortlax församling.
- Det har varit jätteroligt och lärorikt, med ett fantastiskt arbetslag och frivilliga som vill en massa. Jag söker mig inte från Hortlax, jag söker mig till Piteå.

Piteå församling har betydligt fler anställda och är en större organisation med fler mellanchefer.
- Det blir ett roligt sätt att få vara kyrkoherde på, som är utvecklande och nytt, säger hon och skrattar gott när hon kommer på sig själv med att ha ”ett visst” kontrollbehov.

Vad vill du?
- Jag vill att kyrkan i Piteå församling ska vara synlig, att medarbetarna ska vara kända av församlingsborna. Vi får inte bara vara i våra egna lokaler.
- Vi får inte luta oss mot att vi varit med i Piteå Summergames i många år. Vi ska var där det händer saker. Det jobbas på det. Vi är med på Malmgatan 5 till exempel, men vi kan göra mer av det, tycker jag, att vi ska vara en naturlig del för dem som lever och verkar i Piteå församling.

På fritiden tycker hon om att sitta i fåtöljen vid brasan, gärna med en bra bok, men går gärna till gymmet också. Hon älskar brittiska serier och är en riktig anglofil sedan ungdomsåren.
- Det är någonting med torr humor, viss konservatism och någonting ”gammelsmöcko-stelt” som jag gillar. Jag älskar London. Helst skulle jag åka dit en gång per år.

Den 1 januari efterträdde hon Richard Asplund. På gudstjänsten söndag 5 januari togs Anna Andersson emot som ny kyrkoherde i Piteå församling i sin barndoms kyrka, Öjeby kyrka. Där välkomnades hon av bland andra biskop Åsa Nyström.
-Jag är jätteglad att jag fått den här möjligheten. Jag ser jättemycket fram emot jobbet i Piteå församling.