De senaste åren har stormar, oväder och torka gjort våra svenska skogar till smörgåsbord för granbarkborren. När träd fälls av vinden eller inte får det vatten de behöver sänks deras motståndskraft mot insekter. Den vanliga försvarsmekanismen – att dränka inkräktaren med kåda – blir betydligt svårare att uppbåda kraft till. Och med tanke på de klimatförändringar som sker är det här kanske något vi måste vänja oss vid.
Sett till angrepp av granbarkborren var 2018 det värsta året skogvaktare Sten Strömberg i Växjö hade upplevt. Och i fjol fördubblades skadorna över hela landet, när totalt 7 miljoner kubikmeter skog skadades. För Växjö stift innebar det en ekonomisk förlust på 1,5 miljoner kronor, bara i ett av stiftets tre distrikt.
– Nu har vi fått en ganska bra start på 2020, med lite lägre temperaturer och bra med vatten under vinterhalvåret, säger Sten Strömberg.
Men de tidigare årens utveckling har redan stärkt granbarkborrens läge. I de östra delarna av Götaland var torkan extrem 2018, och populationerna av granbarkborren kunde växa kraftigt innan de drog sig tillbaka för att övervintra. I maj vaknar insekterna igen, och det bästa bekämpningsmedlet är en ständig närvaro, menar Sten Strömberg:
– Det är ett oerhört tidskrävande jobb, men för att kunna stävja svärmningarna måste man inventera sina skogar regelbundet. Det gäller att hitta vindfällen och angripna träd och ta bort dem snabbt, innan honornas ägg har hunnit bli till nya insekter som är redo att angripa nya träd. Det tar 8–9 veckor innan en ny population är redo, och det vill vi undvika.
Även om skadade träd kan användas av massa- och timmerindustrin medför de en ekonomisk förlust. Värdet per kubikmeter sjunker med omkring 100 kronor, och inte minst måste träden avverkas tidigare än planerat, menar Sten Strömberg.
För att upptäcka vindfällen testar han och kollegorna under våren bland annat drönare, men för att identifiera angripna träd behöver arbetet ske på nära håll. Ett tidigt tecken är det borrmjöl som samlas vid trädets sidor när granbarkborren borrar sig in i stammen. Efter lite längre tid kan också barren börja skifta i färg, från den vanliga gröna till en rödaktig ton.
Sten Strömberg och kollegorna har noga planerat den avverkning och det arbete som oundvikligen kommer att behöva ske under året, men i mångt och mycket är det vädret som avgör hur det hela slutar.
– Inte för varmt och inte för torrt, utan omväxlande väder och riktigt mycket regn. Det är vad jag hoppas på, säger Sten Strömberg.