Våra kyrkor

Bosjökloster kyrka

På 1100-talet var detta en ö i Ringsjön, skyddat av sjöns vatten och gynnat av ärkebiskopen i Lund. Ön kallades Bos ö och klostret som var ett nunnekloster tillhörande benediktinorden kallades Bosö.

Kyrkan och det tillhörande klostret grundades förmodligen under senare delen av 1100-talet av hövitsmannen Tord Thott för benediktinnunnor. I det första dokument som omnämnde Bosjökloster och som skrevs år 1181 av påven Lucius III, bekräftades klostrets privilegier.

Kyrkan var gemensam för nunnorna och sockenborna. Klostret med tre längor och korsgång låg i söder, sockenbornas ingång och kyrkogården i norr.

Kyrkan som den står i dag har dock inte många likheter med den medeltida klosterkyrkan, i vart fall inte utvändigt. Då var det en romansk kyrka med högt långhus, kor och absid, uppförd i sandsten från trakten. Fönstren var små och satt högt upp. Att långhuset byggdes så högt berodde på att eftersom nunnorna skulle kunna delta i mässan åtskilda från menigheten av församlingsbor, satt de dolda uppe på ett loft dit de kom via en speciell gång från klostret, som låg där det nuvarande slottet ligger, söder om kyrkan.

Klosterbyggnadernas placering i söder gjorde att kyrkogården, liksom vapenhuset, där vanliga besökare gick in, hamnade i norr. På kyrkogården finns ännu gravstenar med en rund överdel som brukar anses vara medeltida nunnegravstenar, även om de har återanvänts för senare avlidna.

Klostret hade högt anseende och åtminstone från 1345 rätt att ge avlat, det vill säga förkortad pinotid i skärselden åt besökande pilgrimer.

I samband med reformationen drogs klostret in till kronan och blev med tiden förläning till adelsfamiljen Ulfstand. Klostret omvandlades till det nuvarande slottet, men kyrkan bevarades som gårdskyrka. Kyrkans vackra altarskåp är från katolsk tid, men inköpt av adelsfamiljen Ulfstand. Skåpet försågs samtidigt med bibelcitat och familjeporträtt.

I västväggen bakom orgelläktaren finns ungefär fyrtio "ljudkrukor", en sorts högtalare eller ekoanordningar, avsedda att förstärka nunnornas böner från läktaren då de deltog i mässan.

Målningen till vänster på triumfbågen är från 1400-talet, och föreställer tandläkarnas skyddshelgon Sankta Apollonia med en enorm tång med en utdragen tand.

Kyrkan hade redan under medeltiden ett kyrktorn, men detta revs på 1600-talet. Det nuvarande tornet tillkom i mitten av 1800-talet då kyrkan renoverades under ledning av Carl Georg Brunius.

Under sommarhalvåret är kyrkan öppen alla dagar i veckan mellan kl 10-18.

Hurva kyrka

Den ursprungliga delen av Hurva kyrka härstammar troligtvis från första halvan av 1200-talet, medan valven slogs upp först under 1400-talet.  Altaruppsatsen stammar från Christian IV:s tid. Till kyrkan hör bland annat två speciella biblar. Den ena är ett exemplar av Karl XII:s kyrkobibel från år 1703 och den andra är en Gustaf V:s kyrkobibel. Den sistnämnda har nummer 121 i bibliofilupplagan som trycktes i 200 exemplar.

Gudmuntorp kyrka

I sin nuvarande form är Gudmuntorps kyrka från 1861, utom tornet som anses vara byggt i mitten av 1300-talet.
Detta torn hörde till en kyrka som byggdes redan under tidig medeltid, byggd i så kalla romansk stil.
Men kanske har det innan dess också funnits en träkyrka på platsen.

Enligt beskrivningen från 1747 var den medeltida kyrkan av slät gråsten och hade två klockor i tornet. Och av en senare inventarieförteckning från 1830 framgår att det bland annat fanns fyra predikstolstavlor, en gammal altartavla, en dopfunt av trä samt en intressant klockarstol från 1573.

Från mitten av 1600-talet fram till 1919 hade ägarna till godset Pugerup patronatsrätt till kyrkan, det vill säga rätt att bland annat tillsätt präst, men också skyldighet att underhålla kyrkan. Som en parantes kan nämnas att kung Karl XIV Johan köpte Pugerups gods på 1820-talet, men enligt uppgift gjorde han bara ett besök på godset.

Dagens kyrka ritades av dåvarande förste arkitekten vid Överintendentsämbetet Johan Adolf Hawerman, som var en flitig kyrkoarkitekt och står bakom cirka 100 ny- och ombyggnader över hela landet.

När kyrkan byggdes om bevarades klockarstolen, men i övrigt spreds och försvann större delen av kyrkans inventarier åt olika håll. 1985 återbördades 4 träskulpturer från 1600-talet som med stor sannolikhet är snidade av mästaren Jacob Kremberg, som var en av de främsta träsnidarna i det då danska Skåne.