Markområdet till Ronneby församlings nya stora kyrkogård överläts år 1858 av kyrkorådets ordförande, baron Casper Wrede, till församlingen. Tre år senare togs begravningsplatsen i bruk och samtidigt började planeringen för att bygga en kyrka där. Ritningar till en stor pseudoromansk stenkyrka av J F Åbom låg färdiga 1865, en kyrkobyggnadsfond grundades och en tomt avsattes inne på kyrkogården. Men under tiden fonden växte, höjdes röster för att i stället placera kyrkan som distriktskyrka i Kallinge, och snart förordades även kusten vid Saxemara som en lämpligare lokalisering än Bredåkra. Diskussionerna, som utvecklade sig till en bitter strid, kom att pågå i sjuttio år innan man insåg att byggnadsfonden nu faktiskt skulle räcka till en kyrka på vardera stället! Därför invigde Ronneby församling 1939 de tre nya distriktskyrkorna Kallinge, Saxemara och Bredåkra, och då äntligen kunde kyrkklockornas klang ledsaga begravningarna på Bredåkra. Den nya kyrkan blev mycket mindre än den först planerade och byggdes utanför kyrkogården. Den ursprungligen avsatta kyrktomten togs i anspråk för begravning först på 1920-talet.
