Vid mitten av 1000-talet ville den danske kungen Sven Estridsen ha en tysk missions-biskop till Skåne. År 1060 skickades biskopen Egino ut från stiftet Hamburg-Bremen. Eftersom det redan fanns en biskop i Lund, engelsmannen Henrik, så upprättades ett nytt biskopsäte i Dalby utanför Lund. Där installerades biskop Egino och han fick som sin särskilda uppgift att missionera i Blekinge och på Bornholm. I Blekinge som hörde till utmarkerna i det danska riket fanns då ingen kyrka och den kristna tron var okänd.
Den enda historiska källan från den tiden är Adam av Bremens krönika över Hamburg-stiftets biskopar. Där lovordas biskop Egino för sitt arbete och sina många goda egen-skaper. Han "hängav sig med brinnande iver åt hedningarnas omvändelse. Därför vann han för Kristus de folk som ännu inte tjänade Gud, särskilt de barbarer som kallas blekingar … Alla dessa rördes till tårar av hans predikan … blev övertygade … slog sönder sina avguda-bilder. Han lärde dem att bygga kyrkor, understödja de fattiga och lösa de fångna."
År 1066 dog biskop Henrik. Då flyttade Egino till Lund och blev ensam biskop över Skåne och Blekinge. Omkring 1070 reste Egino till Rom troligen för att förhandla med påven om att Lund skulle bli ärkebiskopsdöme, vilket kungen och andra önskade. Vi vet ingenting om förhandlingarna, men på hem-vägen år 1072 dog Egino.
Egino kallas Blekinges apostel, men är okänd för de flesta. Vilka platser kan han ha besökt och vilka kyrkor kan han ha invigt? Han finns på senare tillkomna bilder i Ronneby Heliga Kors, i Kallinge och Sillhövda kyrkor.
En som kände till biskop Egino var Hugo Blennow, som var präst i Kallinge 1935-65. Han byggde upp Sankt Egino-stiftelsen i Saxemara för barn- och ungdomsläger, och ville gärna påminna om Blekinges apostel.
Lars Svensson