1893 förstördes kyrkan av en svår brand och en genomgripande upprustning skedde. Det mesta av inredningen är från den tiden, även om en del inventarier kunde räddas undan branden. Dopfunten i sandsten är från 1200-talets senare hälft. Triumkrucifixet av skulpterat trä är från 1300-talet.
Mellan torn och långhus fanns ingen förbindelse, man tog sig in via en stege genom den öppning som fortfarande finns kvar högt uppe på norra muren. Någon gång under medeltiden öppnades tornet mot långhuset.
Med sitt kraftiga västtorn syns kyrkan långt i det bördiga odlingslandskapet. Tornet är ett minne från den tid då kyrkor även användes som befästningar. Vid 1100-talet var det stor oro längs östersjökusten och det gällde att försvara sig.