Station 1
Föreställd dig att du hoppar hopprep. Solen strålar och repet slår hårt mot gruset så att det sprätter omkring dig. Med ett krafttag förflyttar du kroppen några centimeter över marken och repet. För varje hopp du tar pumpar det ut endorfiner i din kropp, hormonet som gör dig glad. Men du blir också lite tröttare för varje hopp och du behöver vara alltmer koncentrerad för att inte snubbla över repet vid nästa hopp.
Att leva i hoppet kan vara lite som att hoppa hopprep. Det kan vara ansträngande och svårt ibland, men det där endorfinet pumpas ändå ut i kroppen, och hjälper dig att samla kraft till att ta nästa hopp, över repet, genom livet.
Foto: Alex Giacomini/IKON
Testa att hoppa ett par steg, eller skaka på händer, fötter eller huvud. Rör dig på det sätt du kan. Känn hur endorfin och glädje sprider sig i din kropp.
Fundera över vad du hoppas på. Vilket hopp får dig att ta dig över repet?
Station 2
Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp. (Jer 29:11)
Hoppet är tron på det goda. Att ha ett hopp kan vara en drivkraft eller önskan. Det kristna hoppet tillägnas Gud, och utgår ifrån Jesus uppståndelse från det döda. Hoppet om att Gud hjälper, förstår och älskar oss. Hoppet om att vi en dag, såsom en blomma tränger sig igenom asfalten, skal få uppstå med Jesus.
Foto: Alex Giacomini/IKON
Station 3
Titta upp på trädets krona, kanske knoppar den, är i sin fulla prakt tätt lövklädd, i skiftande färger, eller kal och naken. Årstiderna vittnar om död, uppståndelse och pånyttfödelse. Det finns något hoppfullt i naturens cykel. Den kala nakna trädkronan förblir sällan naken, den kläds om och om igen i dess gröna skrud. Att leva i hoppet är att tro att efter vinter kommer vår, att varje dag få lämna graven tillsammans med Jesus, att blicka mot en ljusare framtid. Se trädets krona, det vittnar om Guds löfte, om hoppet om uppståndelsen.
Världen som nu föds på nytt pånyttföder glädjen.
Här på jorden vandrar nu den uppstående Herren. (Sv psalm 517)
Station 4
”Det var bättre förr” är en inställning som jag har svårt att förstå. Hans Rosling var läkare och forskare i internationell hälsa, och förstod inte heller varför folk envisas med att tro att det var bättre förr och tillägnade sitt liv till att förklara varför det inte stämde. Genom statistik och forskning spred Rosling glädjens budskap, det blir bättre med tiden! Under perioder kan det bli värre, men sen blir det mycket bättre igen. Fattigdom, hunger, ohälsa blir mindre problem för mänskligheten, eftersom mänskligheten är uppfinningsrik, tänker om och gör nytt. Som Guds medskapare har vi möjligheten att förändra och förbättra livet.
Finns det något du vill skall bli bättre, vad kan du göra för att det skall bli bättre?
Station 5:
En symbol för hoppet är ankaret. Ett ankare är ett tungt föremål med armar och hakar som slängs ner på havets botten så båten stannar på samma ställe. Den ger trygghet i stormen, stabilitet på botten, stöd i mörkret. Hoppet kan vara just det, att känna sig trygg även på otrygga vatten.
Och om jag ej mer förmår, gå i tro den väg du går,
led mig vid din fasta hand, steg för steg mot livets land.
(Sv psalm 217).