Barmhärtighet
Jag har en kompis som läst igenom Bibeln och antecknat varje gång som Gud beskrivs och sedan noterat med vilket adjektiv eller substantiv som Gud beskrivs. Hon har gjort en lista och på den finns över 100 olika ord. Gud är bland annat evig, himlaljusens fader, nådefull, rik på välsignelse, en tärande eld, seendets Gud, klippan, ljus och alla goda gåvors givare. Ett av de ord som dyker upp som beskrivning av Gud är ordet Barmhärtig. Det används faktiskt flitigt om Gud i Bibeln, men det är verkligen inget modeord idag! Det är ett svårt ord för många unga. Jag vet inte om det funnits med som fråga på högskoleprovets orddel, men jag vet att det finns med i det förberedande materialet. Alltså för den som pluggar till högskoleprovet och vill utveckla sitt ordförråd, då finns ordet barmhärtig med. I de ordböckerna översätts det ibland med medlidsam. Någon som har medlidande med någon annan är barmhärtig.
Barmhärtigheten bär medlidandet i sig, men innehåller ändå mycket mer, framförallt ett agerande. Jag tänker att den som är barmhärtig gör något för någon annan fastän att han själv inte behöver det – det är inte hans uppgift, han får ingen lön för det, han blir inte uppmärksammad för det i media och får inget beröm för det. Den barmhärtige hade andra uppgifter att göra men väljer bort dem av omsorg eller medlidande för någon annan.
En barmhärtig människa stannar vid vägkanten och hjälper en människa som fått motorstopp fastän att han har bråttom till ett möte och fastän att han ser att bilen är norskregistrerad och han har svårt att förstå norskan och han är irriterad över att vi svenskar i Coronatider inte får åka till Norge men de minsann får komma till Sverige. Han stannar och hjälper ändå.
En barmhärtig människa anar att en vän till en vän upplever sig ensam och fastän att hon inte är släkt med henne, eller känner henne så väl, eller egentligen inte alls, och fastän att man egentligen har andra släktingar som man kanske mera logiskt sätt borde höra av sig till först, ringer ett samtal till personen och frågar hur hon mår. Barmhärtigheten ger utgivande.
Det svenska ordet barmhärtighet har ett tyskt ursprung och är relaterat till två fysiska kroppsdelar; barmen och hjärtat. Barm och hertz. Barmhärtigheten vilar alltså över våra kroppar rent fysiskt. Barmhärtigheten ger värme över bröstet, som en tung filt eller en katt som lagt sig över bröstet och spinner och ger människan under det vila och ro. I dagens samhälle är det många som köper tyngdtäcken för att få den där känslan över bröstet- en varm, trygg tyngd som värmer och ger ro över bröstet. Det känns varmt och gott och vilsamt att vara barmhärtig. Ett agerande som ger trygghet, vila, lugn för en annan medmänniska är ett barmhärtighet agerande.
Barmhärtigheten är också kopplat till hjärtat, hertz – det som ligger oss närmst. Det vi bryr oss om, det viktigaste. Vår hjärtesak. Vår puls. Vi har alla våra hjärtefrågor – saker vi brinner för – vårt hjärta.
Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig säger Jesus. Jesus älskar att prata om Gud, sin fader. Jesus älskar att beskriva Gud och hjälpa människor att hitta ord för vem Gud är och vad Gud gör. En del ord är gamla och en del är nya.
Gud är barmhärtig säger han nu. Han är inte först med den beskrivningen. Psaltarens författare, Jeremia och Jesaja beskriver också Gud som barmhärtig, men Jesus väljer att lyfta den bilden i det sammanhang som han nu pratar i.
I evangelietexten befinner vi oss nämligen i Lukasversionen av det som Matteus skriver i den s.k. Bergspredikan. Jesus undervisar kring hur vi ska relatera till människor. Och Jesus vet att när vi kommer in på de här ämnena så tenderar vi människor att bli som bitska hundar som attackerar på varandra! Vi påminner gärna andra om deras fel. Vi markerar gärna vår egen förträfflighet och glömmer berätta om andras insatser. Vi lyfter gärna fram oss själva och förminskar andra. Vi pratar illa om de som gjort förfärliga saker och markerar att ”så skulle vi aldrig göra”.
Nu predikar Jesus om hur vi ska leva med varandra och han lyfter fram det radikala kring att älska sin nästa, att först rannsaka sina egna motiv innan vi kritiserar andra och att ge mera än vi ska kräva att få tillbaka. Det är nya bud och radikala ord men ytterst sätt har de sin grund i versen ”Var barmhärtiga så som er fader är barmhärtig”. Gud är barmhärtig mot er, visa då samma barmhärtighet mot varandra.
Och i liknelsen om den barmhärtige samariern vässar Jesus detta ännu mera. Ni känner nog igen berättelsen om den judiska mannan som blev påhoppad av rövare, plundrad och skadad och liggande vid vägkanten. Både en levit och en präst går förbi utan att bry sig – både det religiösa och det politiska ledarskapet alltså-, men en samarier, en okänd människa från en folkgrupp som judarna annars inte ville beblanda sig med, lyfter upp mannen, tvättar hans sår, ger honom mat och tar honom med till vård. Han ger honom av sin tid, sin ekonomi, sin omsorg – fastän han inte behövde. Det står om anledningen till att samariern gjorde som han gjorde: han fylldes av medlidande. Där har vi synonymen till barmhärtighet- medlidsamhet. När vi fylls av medlidande då växer barmhärtigheten fram.
En av mina personliga bästa erfarenheter av barmhärtighet är en berättelse som nu har 18 år på nacken. På den tiden var både jag och min man engagerade i sommarkonferensen på Timmernabben och dess tältmöten. Vi hade vårt första barn på 1½ år i en vagn och alla vet att en 1½-åring inte alltid gör som man önskar. En kväll skulle Stefan Holmström predika på kvällens tältmöte och jag hade en plan, nämligen att min dotter skulle slumra in till lovsångens musik och sova under hela gudstjänsten så at jag kunde lyssna på predikan och delta sittandes utanför tältet i solen. Hennes bild av kvällen var en helt annan. Det fanns många tältpinnar att rycka upp, mikrofoner att springa fram och sjunga i och massor av sand och grus att hoppa i utanför tältet. Jag försöker febrilt trycka ner min dotter i vagnen och jag marscherar bryskt iväg och skakar vagnen så att hon brutalt ska somna, men inser att det inte kommer att gå, och jag tar långsamt in tanken på att jag nog inte får delta i den här gudstjänsten.
Då kommer en samarier. Det är Christina, som jag inte känner speciellt väl, bara till namn och utseende. Hustrun till kvällens predikant. Hon är medlidsam. Hon har själv fostrat 4 barn och vet hur trött en småbarnsmamma kan vara. Hon kommer fram och frågar om hon kan få ta med min dotter och leka i gruset och på planen och sedan gå en promenad med henne när hon tröttats av leken.
Jag blev förvånad, ”men din man ska ju predika ikväll, du vill väl höra honom? ” frågade jag. Nja, jag hör honom varje dag sa hon med ett skratt. Du kan få lyssna. Matilda verkade nöjd och Christina tog vagnen och gick iväg för en timmas lek i grus medan jag fick delta i gudstjänsten och njöt till fullo som en småbarnsförälder gör som sällan får egen tid. Jag bär med mig den episoden vid mitt hjärta. Det var en barmhärtig gärning. Hon hade inte behövt. Vi kände inte varandra. Hon fick ingen guldstjärna eller lön för det, men oj vad det gav mig värme och fyllde mitt hjärta!
Var barmhärtiga som er fader är barmhärtig. Gud är barmhärtig. Ett av de hundra ord som finns för att beskriva Gud är ju barmhärtig. Guds hjärta slår för oss. Vi är Guds hjärtesak. Och Gud plockar upp oss i sin barm, sin famn och vill hålla oss nära- för att vi behöver Guds närhet men också för att Gud älskar att ha oss där. Vi är skapade för att vara nära Guds hjärta. Bara i dig har min själ sin ro sjunger vi med psaltarens ord.
Gud visar barmhärtighet i sitt medlidande. Det han gör för mänskligheten är att han själv lider med oss. Han lider med oss när vi gråter, sörjer och blir svikna. Han lider med oss när vi inser att vi tagit fel beslut och förstört saker. Han lider med oss när vi har ont, och han låter sitt medlidande bli som allra störst när han låter sin son lida med oss och för oss på korset i sin död. Gud är barmhärtig för att Gud är medlidsam.
Där barmhärtighet och kärlek bor- där är också Gud. Där är också Gud. Så lyder texten i en av sångerna från klostret i Taizé i Frankrike. Det är en sång som går om och om igen – man sjunger den inte tre gånger utan kanske trettio. Så är tanken med de enkla sångerna där. Man ska först lära sig melodin, sedan texten, sedan ska texten få sjunka ner i ens djup och sedan ska texten få leva kvar där medan man själv blir tyst i vördnad för dess betydelse. Man hör någon annan sjunga orden medan man mediterar på den och sedan sjunger man själv och låter någon annan vila i orden. Så att orden blir liv och kan ligga till grund för nyskapande i ens vägval, böneliv eller vardag. De orden kan få falla ner i vårt djup den här dagen också: Där barmhärtighet och kärlek bor- där är också Gud. Där är också Gud.