Predikan bönsöndagen 2020
Det är bönsöndagen idag och detta med bön har faktiskt blivit en het politisk fråga de sista veckorna. I mitten av mars insjuknade riksdagsmannen Roland Utbult i
Coronaviruset och blev förd till Karolinska sjukhuset för av behandlas för Covid 19.
Roland Utbult är för mig känd sedan tidigare eftersom hans skrivit och sjungit in
många sånger som funnits i kristna sammanhang. Jag har sjungit hans sånger i
körsammanhang och gudstjänstliv under större delen av mitt liv.
I samband med att Roland fördes med ambulans till sjukhuset påbörjades en
bönekedja för Roland. Tusentals människor har runt om i Norden knäppt sina händer, suckat, gråtit eller nämnt hans namn i en bön till Gud. Roland själv berättar att han under sin sjukdomstid var nära döden, kände sig utsatt, sjuk och rädd, men mitt i detta upplevde sig styrkt av vårdpersonalen och buren av Gud. Han fick lämna sjukhuset knappt en månad senare – märkbart tagen både mentalt och fysiskt, och har sedan intervjuats av tidningar och TV om sin upplevelse av Covid 19.
I alla sina framträdanden betonar han att tron hjälpt honom och att alla böner styrkt honom och burit honom genom sjukdomsförloppet. I Helgstudions direktsändning i SVT berättar Roland om detta, men när SVT sedan gör ett klipp anpassat till webben så klipper de bort allt tal om tro och bön i inslaget. Det är som att det inte är relevant eller politiskt korrekt att uttala. Samtidigt skriver en kolumnist i Expressen en vass kritik mot Utbults utsagor.
Han menar att ”Gudstro och böner givetvis inte har något med hans tillfrisknande att göra” samt att man som riksdagsledamot ska föra sig på ett sätt som inger förtroende för folket och att predikningar om bön inte är relevant då. Det har väckt en hel del diskussioner i vårt s.k. sekulariserade land.
Först så tänker jag att varken SVT eller kolumnisten verkar vara så insatta i det
aktuella andliga läget i vårt land. Båda verkar betrakta Utbult som någon slags dront. En gammal omodern relik som dykt upp på vinden.
Men enligt religionssociologiska undersökningar ber 20 – 25 % av svenskarna till Gud regelbundet – det betyder minst en gång i månaden. Vissa gör det dagligen. Var femte eller fjärde svensk alltså! Det är inte så att Utbult är ett original, en dront. Var femte svensk skickar en bön till en högre makt regelbundet. Om man sedan lägger till alla som ber vid extraordinära tillfällen, när livet kör ihop sig så är vi säkert uppe i 50 % och jag tror, men det finns ingen statistik på det, att om man lägger till de människoskor som säger att de inte själva förmår ber, men gärna vill att man ber för er eller åt en- ja, då är vi snart uppe i 100 %!. Bedjare är inte utrotningshotade – det kryllar av oss! Så kanske är det snarare ett smart drag för en politiker att visa att man är mänsklig som ber och är tacksam för andras böner?
Men diskussionerna får en fråga att blossa upp; vad är egentligen bön? Det är en
relevant fråga att ställa sig i sammanhanget.
dagens evangelietext (Matt 6:5-8) uppmuntras vi att be till vår Fader. Det är en av grundstenarna i bön inom kristen tro. Jesus lär oss att be ”Vår Fader”. Den vi ber till är någon som har en relationer till oss, som känner oss, har känt oss sedan vi föddes och följt oss genom livet. Gud är en faders- eller moders gestalt.
Det är inte en opersonlig makt som slumpvis levererar bönesvar då och då. Det är
inte heller en diktator som har sina egna krav på oss och kräver ett visst mått tro eller antal böner för att vi ska få olika bönesvar. Det är en föräldrar gestalt. En förälder som bryr sig om oss, vill prata med oss och vill oss väl.
I evangelietexten skriver Matteus att faktiskt inte ens behöver hitta rätt ord i bönen, för Gud känner oss. Ja, ni vet hur det är med barn. Ibland kommer de in och som förälder bara vet man att något har hänt, eller förstår utan deras berättelse vad som hänt. Så är det med Gud också. Gud känner oss så väl och följer oss, så vi behöver inte hitta rätt ord i bönen för att kommunicera med Gud. Jesus betonar faktiskt detta lite extra. Din bön blir inte bättre av att du försöker klämma fram fromma formuleringar eller verka mer stabil och religiös än vad du är. Berätta med dina ord, dina suckar – ärligt och rakt. Det är vad relation handlar om.
”När du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i
det fördolda”.
Gå undan, stäng av annat runt om dig, och prata med din himmelska pappa, om det
som ligger på ditt hjärta – det är vad Jesus säger om bön.
Bönen har olika perspektiv: dels finns förmånen att som barn få prata av sig.
Samtalets terapeutiska möjlighet, gåvan att få prata av sig för någon - är oerhört
viktig och vi får i bönen prata av oss till Gud, om vår oro för Corona, om vår omsorg
för de som insjuknat och allt annat.
Men vi har också aspekten av att få prata med GUD, som den vi pratar med. Den Gud som vi tror har makt, kraft och möjlighet att hjälpa mänskligheten på naturliga och övernaturliga sätt.
På samma sätt som vi kan komma till en förälder och säga att ”jag skulle så gärna vilja få ner bollen, som jag sköt upp i trädet” får vi komma till vår himmelska pappa och be att vi önskar att en människa ska bli frisk.
En förälder kan efter ett sådant samtal antingen ställa fram en stege och göra det
möjligt för barnet själv eller någon annan att hämta bollen eller sträcka på sig och
peta ner bollen till barnet igen och besvara barnets önskan.
I min värld är det absolut möjligt att Gud kan gripa in på olika sätt! Ofta tror jag att
Gud agerar genom andra människor och redskap, stegar som ställs fram, så att vi
människor själva kan nå våra bollar. Genom läkare, mediciner, forskning. Genom att
rätt personer är i tjänst vid rätt tillfälle, genom ekonomiska förutsättningar och
kreativa lösningar. Men ofta händer det också mirakel, att Gud själv sträcker på sig
och puttar ner bollarna, utan att vi förstår hur det gick till. För mig är det inte
omöjligt, utan snarare ganska självklart om Gud är just Gud.
Och framför allt tror jag att Gud många gånger står bredvid när vi klättrar, eller låter andra klättra för att hjälpa, så att vi upplever oss trygga och burna i situationen!
Jag tror att Gud står bredvid många sjuka som ligger inne på sjukhus, och stöttar de som kämpar både med att andas och ge andra redskap för andningen. Och bär de som tar sina sista andetag.
Vi får inte allt vi ber om, precis som ett barn inte heller får allt hen önskar sig i
julklapp. Vi förstår inte alltid Guds tankar eller perspektiv, men det finns många andra som vi pratar med som vi inte heller alltid förstår, eller hur. Och bön är ju ett samtal!
Bön är ingen enarmad bandit som vi stoppar in tro eller religion i och ev. får ut ett
bönesvar. Bön är inte heller en uppvisning i fina ord. Bön är ingen bägare som vi fyller med religiositet och en dag när vi är fromma nog så bubblar bönesvaren över.
Nej, bön är en liten stund med Gud själv – i samtal med din himmelska pappa, som
vill dig väl, älskar att höra din röst och känner av hur du har det innan du ens öppnat munnen.
En liten stund med Jesus, o, vad den jämnar allt och ger åt hela livet en ny och ljus
gestalt, skriver Lina Sandell i psalm 207. En liten stund med Jesus och hjärtats oro flyr, och blicken vändes åter, från jordens små bestyr.