Jag står här på gården hos Agneta och Håkan i Eriksberg i Läckeby och ska få besöka deras får. Temat för den här söndagen är ”den gode herden”. Herdar var en vanlig syn både på Nya testamentets och Gamla testamentets tid, och både Jesus och Kung David använder bilden av herdar och får som en bild för Guds omsorg om oss. Vi är fåren och Gud är herden som leder oss, tar hand om oss och hjälper oss.
För mig är det en grundbild som jag bär med mig när det gäller dels hur Gud tänker om mig, att Gud vill mig väl. Och dels är det en grund för min bön: herden vill höra hur fåren har det och därför kan jag prata med herden om allt.
När jag cyklade förbi här i tisdags tittade jag på fåren och märkte att ett litet lamm smitit utanför stängslet. Hon såg så nöjd ut där, för det fanns ju fint grön gräs där, men jag blev lite orolig och bromsade in och vände cykel för att gå och meddela det här på gården, men då blev fåren rädda av mig. De känner ju inte mig, så de studsade alla iväg upp på kullen och det lilla lammet kryp snabbt in under stängslet igen och anslöt till hjorden. Men Håkan här berättade att de inte satt på elen i stängslet än då. Nu är elen på och lammen förstår att det inte är så skönt att lämna inhägnaden och att de bör stanna inom den. Håkan och Agneta bryr sig om fåren. Det är därför stängsel finns. För att de inte ska skada sig och för att det ska må bra.
I februari i år kunde man läsa på nyheterna om fåret Baarack som hittades utanför Melbourne i Australien. Baarack hade för flera år sedan kommit bort från hjorden och gården och gått vile, och man misstänkte att han avlidit ute i ödemarken. Men det gjorde han inte. Han har gått där i sin ensamhet, men han har inte blivit skött. T ex har han inte blivit klippt och hans ull har växt till sig år efter år. Ullen har trasslat ihop sig, blivit fylld av kvistar och vuxit sig stor och tung. Så stor att han inte kunde se ordentligt, och när han inte såg kunde han inte hitta mat. Så trots att han var gigantiskt stor- så var han undernärd och höll på att dö av svält. Men så hittades Barrack och man började klippa av honom ullen. Det blev 35 kilo ull som klipptes av! Nu kunde Baarack se och äta igen och från Australien meddelar man nu att han börjar växa till sig och mår mycket bättre.
Vad säger det oss? Jo, att får behöver en herde. Får kan klara sig väl rätt länge, men behöver en god herdes omsorg. En god herde som sätter säkra gränser för fåret så hon inte blir överkörd eller kommer bort. En god herde som regelbundet klipper ullen och rensar den, och en herde som vill fåret väl.
Jesus säger i dagens evangelietext att han är en god herde för oss. Jag är den gode herden. Indirekt säger han att vi människor behöver en herde. Det kan låta absurt i vår tid då vi människor hävdar att vi klarar oss själva – vi är väl inga fårskallar heller? Men jag tror att Jesus har rätt. Vi kan så lätt gå vilse vi människor. Vi ser en grästuva och hoppar bort dit och plötsligt har vi kommit bort från andra, oss själva och vad vi vill. Jesus vill vara en god herde för oss- leda oss på gröna ängar, ta hand om oss när vi sprungit vilse, klippa av ullen och kanske även begränsa oss och markera för oss saker så att vi inte skadar andra och oss själva.
Att få lära känna Jesus är alltså att lära känna en herde som vill dig väl. Det kan vara bra att känna till. Inte en herde som vill straffa dig, trycka ner dig eller förminska dig, utan en herde som vill dig väl.
Jag är den gode herden säger Jesus. En herde som vill dig väl, och till och med mer än så. En god herde som inte bara hjälper lite utan till och med ger sitt liv för sina får. Jesus gjorde det på långfredagen – dog för oss, sina fårahjord. Det är en riktigt omsorgsfull och kärleksfull herde det. En god herde!