Ibland säger vi att Gud är oföränderlig. Men dagens evangelietext är dock ett lysande bevis på att Gud kan förändras – i alla fall kan Jesus det.
Det här är en av de svåraste texterna i Bibeln, tycker jag, och därför kan vi inte hoppa över den idag. Det kommer en kanaaneisk kvinna till Jesus. Hon ber Jesus att bota hennes dotter som plågas av en demon – idag hade vi sagt att hon var sjuk, men på den tiden tänkte man att det var demoner som orsakade sjukdomar. Och Jesus svarar henne: ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna”. Jag har så svårt att känna igen den Jesus jag känner i det svaret, och särskilt när det gäller att bota ett sjukt barn. För det han säger är ju att bara judarna eller ”barnen” har rätt till hans hjälp. Och han säger det inte ens på ett trevligt sätt. Kvinnan och hennes dotter liknar han vid hundar.
Men det händer något med Jesus när han hör kvinnans svar: ”men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord”. Jesus får svar på tal, men kanske inte som han är van. Det är inte uppkäftigt och det söker inte strid. Men det är ord som Jesus inte kan låta bli att lyssna på. För kvinnan är beredd att ta vilka smulor hon än kan få – vad som helst som kan göra skillnad för hennes dotter. Och jag tror att Jesus kanske inser något här som han inte har vetat innan. Kanske har han tidigare tänkt att hans budskap främst är riktat till judarna. Jesus är ju jude, det glömmer vi nog bort ibland, och det är ju liksom dit han är sänd. Men kvinnan visar att han har fel. Hon visar att Jesu budskap räcker längre – att Gud vill mer! Och Jesus erkänner sig liksom besegrad. Han botar hennes dotter.
Vad spelar det för roll för oss idag då? Vad kan vi lära oss av den här berättelsen? Jo, vi kan lära oss att det spelar roll vad vi säger och tycker. Det vi säger och gör påverkar dem vi möter, oss själva, världen och kanske till och med Gud. För Gud har inte bara skapat världen och sen lämnat den åt sitt öde. Gud är med här och nu, precis lika mycket som du och jag. Ja, till och med ännu mer. Och vi är så viktiga för Gud att han lyssnar på oss. Han lyssnar på våra argument, och trots att han ser den stora bilden som vi inte alltid ser, så kanske han ändrar sig när han hör vad du har att säga. Gud är inte bara den store som liksom klappar oss på huvudet, som vuxna ibland gör med barn, utan att riktigt räkna med oss. Gud vill höra vad vi har att säga! Gud tycker att vår åsikt är viktig, för att vi är viktiga för honom! Och Gud tål att vi är arga på honom ibland, och att vi säger emot honom. Vi behöver inte vara rädda för att han inte ska bry sig om oss mer för att vi säger eller tänker något som inte ”passar in”.
Gud stannar kvar! Mitt i allt! Mitt i allt som är svårt! Oavsett vad vi säger till honom.
För så mycket älskar han oss.