Vad konstigt det känns att inte få fira gudstjänst tillsammans idag. Att inte få sjunga ”Bereden väg för Herran”. Att inte få höra texten om Jesus som rider in i Jerusalem och sjunga ”Hosianna” tillsammans. Det är verkligen ett märkligt år i år. Men även det här året tar slut. Så vad kan vi göra för att det ändå ska kännas som första Advent?
När Jesus rider in i Jerusalem på åsnan så sprider sig glädjen i staden. Gatorna svämmar över av människor som vill hälsa den nya kungen välkommen. De jublar och sjunger tillsammans. Men jublet är både en lovsång och ett rop på hjälp. För ”Hosianna” betyder faktiskt ”rädda oss”.
Våra gator ligger ovanligt tomma. Och vi kan inte sjunga tillsammans. Möjligen kan vi känna oss hemma i Hosianna-ropen, i ropen om hjälp. Men kanske kan vi ändå sprida glädjen. Om vi tänder våra adventsstjärnor och adventsljusstakar så visar vi för varandra att ljuset ändå finns kvar. Att mörkret inte har tagit över. Att vi fortfarande tror på ljusets seger över mörkret.
När Jesus red in så visade han att en ny tid närmade sig. Han visade att världen skulle förändras. Det är ett budskap som gäller oss idag också! För det kommer att komma en annan tid! En tid när vi kan vara nära varandra igen. En tid när vi tillsammans får vara med och bygga upp vår värld igen! För världen har förändrats, och det kommer att dröja länge innan den blir sig lik igen.
Men kanske kan vi hjälpas åt så att det i slutänden blir en förändring till det bättre. Kanske kan vi lära oss något gott av den svåra tid som vi lever i just nu. Om inte annat så tror jag att vi har insett att inte mycket kan ersätta närhet till människor. Det spelar inte så mycket roll hur mycket saker vi har, om vi inte har någon att dela dem med. Lycka kan vi inte köpa oss till, vi kan bara dela oss till den! Så hur gör vi för att dela saker med varandra och sprida glädje nu när vi inte kan träffas som vi vill? Jag tror att vi måste utgår från oss själva igen. Vad skulle det kännas bra och coronasäkert att någon gjorde för dig? Vem kan du göra det för?
Och så får vi stämma in i det 2000 år gamla ropet på hjälp. Ropet som egentligen funnits genom alla tider, men kanske sällan här så mycket som nu.
Hosianna Davids son! – Rädda oss Jesus!