Zlatan frälste Milan. Meningen fyllde sportbladet och även om ordet ”frälsning” och ”frälste” är klassiska religiösa ord, och svenskar i dag är rätt så dåligt bevandrade i teologiska formuleringar, så fattade hela svenska folket innebörden. Zlatan har gjort det igen! Zlatan håller kvar Milan i fotbollsligan!
Frälsning betyder räddning. Det Zlatan gjorde var att han räddade sitt lag – från fall, från skam och från förlust. Frälsning betyder räddning och i kristen tro handlar det om att vi kan räddas och att Gud kan rädda oss. Båda dessa meningar är kontroversiella att uttala för det väcker ju frågorna: Behöver jag räddas? Från vad? Behöver världen räddas? Hur?
Kyrkan har i alla tider stått för budskapet att vi behöver räddas för vi är inte själva kapabla att ta hand om oss själva, våra relationer och vår värld. Vi behöver räddas från vår egocentriskhet som är skadlig. Vi behöver också räddas på ett djupare plan; från mörkrets makt - just de orden uttalar vi faktiskt i själva dopordningen, att vi i dopet räddas från mörkrets makt - en räddning som påverkar våra liv idag och inför evigheten. Vi behöver frälsning.
Vad säger då kristen tro om frälsningen? När jag tänker på frälsning så hör jag min lärare från bibelskolan jag gick för många år sedan säga; Frälsning handlar om ett beslut - och många! Frälsning handlar om här och nu - och sen! Ungefär som att ta ett beslut att öppna ett bankkonto och sedan varje månad ta nya beslut om att lägga undan en summa där. Båda delarna. För då påverkas både framtiden och här och nu: för att om 50 år ha pengarna till ett hus behöver min ekonomi varje vecka påverkas.
Det finns många aspekter av frälsning. Jag ska måla upp fem:
1. Frälsningen är en gåva. Vi kan inte köpa den, jobba oss till den, förtjäna den eller på minsta sätt göra något själva för att få den.
I veckan kunde vi läsa en fantastisk berättelse från Medelhavet. Efter den fruktansvärda jordbävningen i Grekland och Turkiet har massor av hus förfallit och människor dött och skadats. Hjälpinsatser har letat folk i jordmassorna och i veckan kunde man gräva fram en ung flicka som legat under husmassorna i 91 timmar. Hon levde. Flickan räddades, frälstes. Men det var så uppenbart att hon själv inte hade kunnat göra något i den processen. Hon var helt utelämnad åt hjälparbetarna. De räddade henne.
Kristen tro talar om att vår frälsning - både individuellt och som folk – är kopplat till att Gud agerar i frälsningen. Vi kan inte göra något för att rädda oss själva inför mörkret och döden. Det är bara Gud, Guds ljus, som kan lysa med räddning på oss. Det spelar ingen roll om vi har pengar, kunskap eller positioner. Vi är i behov av en yttre kraft. Och Gud är den hjälpinsatsen. Kristen tro talar om att Gud sänt sin patrull till hjälp i Jesus, som själv går ut och letar efter fåren som är borta, efter människor som är nedgrävda och tyngda. Frälsningen ges oss alla och den får vi gratis, av nåd. Frälsningen är en gåva – vi får bara ta emot den!
2. Frälsningen kan sammanfattas i ett namn. Om nu sporten har snott kristna termer så tänker jag använda sporten för att återfå betydelsen av dem. Zlatan frälser Milan. Ok, då. Men vad gör Zlatan? Är han målvakt som räddar varje straff och målchans? Nej, Zlatan är inte målvakt. Zlatan agerar. Zlatan gör själv mål. Det är vad Zlatan gör som räddar laget. På samma sätt är det i den kristna tron. Frälsningen är kopplat till ett namn; Jesus. Och Jesus är inte defensiv och bara tar bollar om de kommer i närheten. Nej, Jesus agerar. Jesus agerar med en sanslös bicykletas; han dör för mänskligheten och när alla tror att bollen inte ska gå i mål så gör den det genom att han också uppstår från döden. Jesus frälser världen. Frälsningen är kopplat till ett namn; Jesus.
3. Frälsningen är kopplad till en gemenskap. Jag tittade på Skavlan för några veckor sedan när Sara Hedrenius berättade om den där hemska natten september 1994 då färjan Estonia förliste. Sara och Kent Härstedt beslutar sig för att samarbeta för att rädda varandra och andra, och tillsammans försöker de under den natten hålla modet uppe på varandra i livbåten. De plockar upp andra i livbåten och tillsammans kämpar de mot mörkret, mot kylan, mot rädslan, mot vågorna och mot hungern. När Sara pratar om räddningen, frälsning, är livbåten självklart en viktig bit, men lika viktig är gemenskapen – de människor som fanns med den natten.
Den kristna frälsningen är också kopplad till en gemenskap; kyrkan, församlingen. Vi finns här för varandra. För även om vi vet att räddningen finns så lever vi också i vår vardag med våra utmaningar; rädsla, sjukdom, mörker och död. Församlingen får stötta varandra i de utmaningar vi har i livet. Den som är frälst, redan i båten, kallas att jobba vidare på sin frälsning. Episteltexten säger att vi ska tillföra kraft, tro, kärlek, självbehärskning och omtanke till det vi redan fått. Frälsningen är kopplad till en gemenskap.
4. Bön och omsorg finns i frälsningen I våras insjuknade många människor in i Covid 19 och en av dem var Gösta. Gösta är min studiekamrat Ulrikas pappa. Han var 81 år gammal när han blev förd till sjukhus med andningsproblem. Ulrika var säker på att han skulle få den hjälp som fanns och tänkte att det skulle gå bra. Men när Gösta blev sämre ringde läkaren och meddelade att de inte tänkte ge mer hjälp. De bedömde att han inte skulle klara intensivvården. Ulrika vägrade tro på det. Gösta är en kämpe som cyklat 33 Vätternrundor och rör sig mycket. Hon vägrade acceptera läkarnas utlåtande: han är ju i bättre form än vad jag är i, sa hon. Hon bad och tjatade och till slut fick hon som hon ville. Gösta fick vården och klarade den galant. Nu, har sjukhuset anmält sig själv för de fel man gjort och Gösta har redan hunnit med 55 mil på cykel i träning för nästa Vätternrunda.
Gösta hade inte räddats, frälsts, utan en annan människas engagemang. Frälsning är kopplat till bön och omsorg. Vi kallas av Gud att be för andra människors frälsning – både deras räddning fysiskt, psykiskt och andligt. Och vi får agera för att de ska räddas – från droger, från isolering, från sjukdom, utsatthet och från tron att de inte är älskade och sedda av en levande kärleksfull Gud. Bön och omsorg finns i frälsningen.
5. Frälsningen är för hela skapelsen Texten i GT är tydlig med att frälsningen en dag ska komma och påverka hela världen – hela mänskligheten och hela skapelsen. Allt ska bli räddat, återskapat, till perfektion. Det är det vi menar med att frälsningen visst finns redan här och nu, men också en dag framöver helt. En dag ska människor inte behöva ha vapen hemma. De kommer istället att smida om dem till trädgårdsredskap. Kan ni se det? Hur amerikanarna plockar från gevären och pistolerna ur sina olåsta vapenskåp och börjar smida om dem till krattor och hackor som användas på majsfälten? Och inga afghanska småpojkar behöver öva på strid för alla krig är slut. En dag ska det råda shalom, som hebreiskan så fint säger, frid och fred för hela jorden och alla relationer.
Frälsningen är ett hopp. Något som Gud lovat ska komma en dag, men också en målbild att jobba emot, och en målbild Gud inkluderar oss att jobba mot. Frälsning är för hela skapelsen.
Frälsning handlar om ett beslut - och många!
Ja, ett beslut att låta sig frälsas. Ta emot det Gud gett. Det som vi inte kan göra något åt utan bara ta emot det. Det kan vi göra i dopet eller i nattvarden eller i ord, bön eller tanke.
Många beslut – ja, att dagligen påminna sig om att be och agera i omsorg om andra. Be för frälsning och arbeta för frälsning.
Frälsning handlar om här och nu - och sen!
Frälsning handlar om evigheten och en upprättad jord och gemenskap en dag i framtiden, men frälsning handlar också om shalom, frid och fred i mina dagliga relationer och i det redskap Gud gett oss att jobba genom; församlingen.
Sammanfattning:
Frälsningen är en gåva. Vi kan inte köpa den eller påverka den – bara ta emot den. Gud frälser – vi tar emot, som barnet som dras ut ur jordmassorna efter jordbävningen.
Frälsningen kan sammanfattas i ett namn; Jesus. På samma sätt som Zlatan frälser Milan frälser Jesus världen. Han gör det genom att agera; dö och uppstå för oss.
Frälsningen är kopplad till en. gemenskap. Vi får hjälpa varandra. Så var det på Estonias livbåt, och så är det att vara församling. Vi får bära varandra i mörker, kyla och hot.
Bön och omsorg finns i frälsningen. Vi kallas att be för andras frälsning – både andliga, fysiska och psykiska räddning. Be och arbeta med omsorg och handling för att alla ska bli hjälpta.
Hela skapelsen ska frälsas! Löftet från Jesaja finns om att en dag ska hela skapelsen bli räddad – jord och mänsklighet ska upprättas. Vi ska inte vara passiva och vänta på den dagen utan vara med i arbetet.
Frälsning är ett beslut och många. Frälsning handlar om här och nu och sen.