Den gammaltestamentligatexten för Nyårsdagen är hämtad ur 4:e Mosenboken, kapitel 6, versarna 22-27. Här kan du läsa texten.
Vi är kanske inte helt vana vid den nya översättningen av välsignelsen, eller kanske är det bara jag som gillar den gamla. Men jag tror att de flesta känner igen den här välsignelsen ändå, den som brukar kallas för den Aronitiska välsignelsen. Ibland tänker jag att det är en välsignelse som liksom är tänkt för hela livet.
”Herren välsignar dig och beskyddar dig” eller som det låter i den gamla översättningen ”Herren välsigne dig och bevare dig” - ibland tänker jag att den delen handlar om när vi är små eller när vi känner oss små. För kanske är det främst då vi behöver beskyddas och bevaras. När vi är så små att vi inte kan ta hand om oss själva, eller när livet får oss att må så dåligt att vi inte kan det, då behöver vi någon som tar hand om oss.
”Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd” eller ”Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig” skulle kunna handla mest om den tid när vi är så stora att vi kan klara oss själva, eller i alla fall försöker och misslyckas ibland. För då behöver vi någon som lyser upp vår väg och som visar nåd och förlåter oss när vi misslyckas. För det gör vi ju alla ibland, och alla behöver vi bli förlåtna för att orka gå vidare. Vi behöver få förlåtelse, både från varandra och från Gud. Först då kan vi räta på oss och våga försöka igen.
”Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred” eller ”Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid”. Det står ganska många gånger i Gamla Testamentet att ingen kan se Guds ansikte och leva. Ändå står det i välsignelsen att Gud vänder sitt ansikte till oss. Jag tänker att det skulle kunna handla om slutet av våra liv. Den dag vi ska dö så är Gud med oss. Först då får vi se Guds ansikte, och då är han där och möter oss! Kanske är det först då vi också verkligen kan känna frid och fred. Då, när vi får lämna allt vi burit med oss, allt som varit svårt, i Guds händer så ger han oss frid och fred i utbyte.
Jag tycker att det är stort att så få ord kan rymma hela våra liv. De rymmer allt vi kan och inte kan. De rymmer nya år, som vi hoppas blir bättre än de förra, och de rymmer oss och allt vi vill och är. Det går väl inte att avsluta den här predikan på något annat sätt än med välsignelsen, så här kommer den:
Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
I Faderns och Sonens och den heliga Andes namn. Amen