957 år före Kristi födelse står det första templet i Jerusalem klart. Det har tagit sju år att bygga och det är kung Davids son, Salomo som får äran att inviga det. Templet är pampigt, stort och vackert och när vi kommer in i bibeltexten för den här söndagen är Salomo mitt inne i en bön som bes vid invigningsceremonin av templet. Det är en fascinerande bön som går att läsa i sin helhet i 1 Kung 8:22-53. Först tilltalar Salomo Gud med orden; det finns ingen annan som Du Gud – varken i himlen eller på jorden. Sedan drabbas Salomo av det så uppenbara; man kan väl egentligen inte bygga ett hus till Gud! Inte ens de största skyskraporna, IKEA-komplexen eller OS-arenor kan ju rymma Gud – så mycket mindre det tempel som jag byggt, kanske han tänker. Men Herre, lyssna till min bön, ber han ändå. Låt din blick ändå vaka över denna plats. Och hör ditt folk när de vänder sig till dig på denna plats. Och när någon agerat fel- kom då med rättvisa domar och frikänn den oskyldige. Om vi i detta hus ber om förlåtelse – kom och ge oss den. Och om vi agerar mot människor eller jorden på ett sätt som förstör t ex så det blir torka, så lär oss att göra rätt och låt regn åter falla över jorden. Och om det blir hungersnöd eller epidemier – ja, det står det faktiskt i vers 37! – och folket sträcker ut sina händer och ber till dig i detta hus för detta – så grip in! Och om en främling, som annars inte är kopplad till denna tro – kanske inte tror på religion alls – ändå träder in i byggnaden och ber till dig – fastän han inte känner dig – hör även hans bön och ge honom vad han ber om.
Det är en maffig bön, fylld av omsorg om människor men också tillit till Gud. Jag slås av att Salomo lyckas med konststycket att vara tydlig i att beskriva den Gud som han tror på – en Gud som är helig och kan ingripa med makt, bönesvar, klokhet och upprättelse – men samtidigt är Salomo öppen för att välkomna alla till denna gud. Ibland blir våra sammanhang antingen eller av detta; vi bjuder in alla till en slags öppen religiositet men vågar inte definiera och beskriva Gud eller så gör vi det men då bara för en liten begränsad skara. Salomo skäms inte för sin Gud utan beskriver Gud som den han uppfattat honom men bjuder in fler till att lära känna denna Gud. Jag tänker att det för alltid är vårt uppdrag som kyrka att göra: Beskriva Gud som vi lärt känna Gud och bjuda in andra till att möta honom.
Man kan inte bygga in Universums Gud i ett hus, men man kan bygga hus för att tillbe Gud i. Gud är större än alla lokaler i världen, men en stor Gud kan uppenbara sig för människor i byggnader, och Salomo ber Gud att det ska vara så med det tempel han byggt.
Vi har idag många kyrkor i vårt land. Jag tänker lite som Salomo när jag ser en kyrka. Gud, du bor inte i en byggnad – du bor ju i människors hjärtan och i himmelen, och ändå väljer du så ofta att ge oss människor nedslag av din kärlek, din närvaro, din omsorg, din klokhet och uppfostran i specifika byggnader. Det är som att du vet att platser kan bli viktiga för oss och vår tro. Som att du förstår att vissa miljöer hjälper oss att komma närmre Dig och oss själva.
Jag märker hur en kyrkobyggnad kan locka fram tro hos människor som annars säger att de inte har någon tro. Rummet, ljusen, musiken, symbolerna, texterna och den nedärvda känslan av att vara med i något som sträcker sig över lång tid skapar tro på något sätt. Salomo ber i sin bön att det tempel han byggt inte bara ska vara en byggnad för tillbedjan för judarna utan för alla andra folk också och att Gud då ska ta emot deras bön på samma sätt som judarnas. Det är min bön också – att var och en som kliver in i en kyrka och som ber ska få uppleva att Gud möter dem.
Under det senaste året har vi tvingats att begränsa möjligheten för att fira gudstjänst i våra kyrkor tillsammans, men många kyrkor är öppna – vid vissa tider – för egen andakt och bön. Jag skulle vilja uppmuntra dig att ta en promenad till kyrkan då den är öppen och sitta ner i stillheten och ta in rummet, stillheten och Gudsmötet. Bjuda in Gud till att tala i ditt liv. Kanske med den bön som Salomo bad eller en annan.
Och för dig som inte har möjlighet att ta dig till en kyrkolokal vill jag påminna om att Gud närhet, förlåtelse och omsorg inte är begränsad till ett specifikt rum utan finns var du än är – i naturen, i ditt sovrum och i ditt hjärta. Inte ens himlarnas himmel kan ju rymma Gud, säger kung Salomo – och ändå är Gud nära var och en av oss! Du kan be med Salomos bön eller någon annan bön var helst du är och Gud är nära dig!
När Salomo hade avslutat sin bön och vädjan till Herren reste han sig upp, för han verkar ha bett både stående och på knä, och så välsignade han hela folket. Jag vill också skicka med dig Guds välsignelse över din dag och ditt liv:
Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låter sitt ansikte lysa över dig och är dig nådig
Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig frid.
I Faderns, Sonens och den Helige Andens namn. Amen.