Berättelsen om den lille herdepojken David som slår ner jätten Goliat är en klassisk historia som fortfarande tillhör de få delar av kristen tro som gemene man känner till från Bibeln. Det är en berättelse som målas upp i både konst och musik. Det är en bild som används som liknelse då finansjättar krossas av små privata aktiesparare och när storföretagen tvingas gå i konkurs för att en liten gårdsbutik får fler kunder.
Jag minns när jag gick Bibeläventyrsutbildningen och vi skulle återberätta historien om David och Golvat för varandra. Det gick bra för alla, men när ledaren bad oss att på bara några minuter förklara innebörden av berättelsen spretade det kraftfullt. Någon sa att berättelsen tydliggör att även den minsta kan stånga ner de stora. Storlek har ingen betydelse. Liten tuva stjälper stora lass. Någon förklarade att Goliat också var liten innerst inne och att det egentligen var två jämbördiga människor som möttes. ”Ibland är kampen bara en illusion”. Någon påpekade nya historiska fakta där man tror att Goliat nog hade en sjukdom som gjorde honom så storväxt och fumlig och att han även hade en ögonsjukdom som gjorde att han såg dubbelt. Det gjorde att även han hade sin akilleshäl och gav David ett övertag. Vår ledare pausade oss och blev nästan upprörd. ”Allt detta – allt detta – ja, det kanske är sant, men den bibliska författaren visste inte det och det var inte hans syfte att måla upp det. För de första åhörarna var berättelsen främst en kamp mellan ont och gott”.
Det var en berättelse om ett folk som tillbad en god Gud och en jätte som hädade denna goda Gud och därför symboliserade ondskan. Det var en kamp mellan ett folk som ville leva i fred och en inkräktande armé som ville sätta befolkningen i fångenskap och döda dem. Och framför allt var det en berättelse om att Gud verkar genom människor. En liten kille med en stor Gud kan krossa fysiskt stora onda krafter. Det slog mig den dagen att många av oss präster, pastorer och barn- och ungdomsledare predikat för ofta utifrån den här berättelsen så vi glömmer det centrala. Det händer rätt ofta. När vi hört något tillräckligt ofta slutar vi fascineras av det uppenbara.
Det pågår en kamp mellan ont och gott och ibland blir den fysiskt tydlig i krig och orättvisor. Det pågår en kamp mellan ont och gott och det finns onda och goda krafter. Det pågår en kamp mellan ont och gott och vi människor ges möjlighet att ansluta till den sida vi vill.
Hur ska man då kämpa mot ondskan? Och När ska man agera och när ska man inte det?
I berättelsen om David som möter jätten Goliat finner vi några ledtrådar till ett sunt förhållningssätt – tänker jag:
1) David engagerar sig i det som berör honom! Ondskan visar sig med tusentals ansikten. Det finns massor med elände och orättvisor runt om vår jord. Vi skulle aldrig orka – vår energi skulle ta slut - om vi skulle gå in med kraft i allt och försöka förändra all världens ondska. Det går inte. Men vi kan engagera oss i det som berör vårt hjärta! Vi läser i texten innan, att Goliat under 40 dagars tid gått ner för att spänna sina muskler, skrika och gorma, skapa rädsla och visa makt till det folk som han vill förtrycka. I 40 dagar hade det pågått! Goliat trycker ner folket och förbannar deras Gud. David har gått förbi och sett det. Kanske blev han förvånad och rädd de första dagarna. Sedan vändes det till ilska, sorgsenhet och uppgivenhet efter 14–15 dagar, men när det pågått i 30 dar, och ingen i Israel armé tar plats för att strida mot Goliat vänds sorgsenheten till handlingskraft och frustration och mod. Och kanske är det på den 38:e dagen som David inte längre kan stå och se på. Han måste göra något! Han ber att få ta den plats som Goliat utmanar någon att ta i strid man mot man med honom.
Vad är det som berör dig? Vilka orättvisor har länge legat på ditt hjärta? Vilken ondska ser du som kanske inte andra reagerar på? Kanske är det där Gud vill att du går in och gör ditt bidrag. Alla kan inte göra allt, men man kan agera i de frågor som man själv brinner för. I vilka sammanhang kan du inte längre bara stå och se på? När växer en handlingskraft fram ur frustrationen? Där tror jag att Gud vill använda dig för att kämpa mot ondskan!
2) När David ska möta jätten Goliat vill kung Saul klä honom i en rejäl, skyddande, tung och ståtlig rustning. Saul vill så klart både skydda David på alla sätt men också att det utåt sett ska se snyggt ut. Men rustningen är på tok för stor och klumpig för herdepojken David. Han avstår rustningen och tar istället sin käpp, fem släta stenar, sin väska och en slunga som redskap. Det ser löjeväckande ut för den store stridsmannen Goliat och säkert ser det förnedrande ut för Israels folk som står bredvid och avvaktar. Men David vet vad han är van vid och vet att ska han göra något mot ondskan kan han bara göra det han själv har erfarenhet av och då är det stenar i en slunga som är det ultimata redskapet.
David fem stenar är en fin bild för hur vi kan kämpa mot ondskan – nämligen med det vi har. Gud kräver inte av oss mer än att vi använder det vi har – av egen erfarenhet, egna gåvor, egna resurser. Vi kan inte använda redskap som inte är våra – för då kan vi inte behärska eller hantera dem – men vi kan och ska - använda de redskap som vi har fått. I Davids fall var det stenar i en smidig och snabb gest med slungan. Vad är det du har? Fundera på det och be Gud visa vilka dina redskap är i kampen mot ondskan.
3) Slutligen finns en dimension till i berättelsen och David och Goliat. Den som ofta försvinner i Lalehs sång, på aktiemarknaden och till och med ibland när vi präster och pastorer ska predika: Gudsperspektivet. Vi är inte ensam i kampen mot ondskan: Gud är med oss. ”Gud är ljus och inget mörker finns i honom”. Gud vill styrka, bära och uppmuntra den som kämpar för godhet och rättvisa. Gud vill inspirera till kamp mot ondskan och framför allt så kämpar Gud själv – och har kämpat själv mot ondskan. Det gjorde Jesus för oss – i prövningar och på korset. Vi är inte utlämnade till oss själva i kampen mot ondskan. Gud är med oss.