Jesus går och funderar på sitt, på allt som ska hända. Han försöker förklara för lärjungarna men de förstår inte. Kanske inte så konstigt egentligen – han säger att han ska bli dödad och sen uppstå. Det är ju inte helt enkelt att ta till sig - inte i förväg.
Och så plötsligt hörs den blinde mannens rop, och han låter sig inte tystas ner. När folk säger åt honom att vara tyst så ropar han ännu högre! Och trots allt som Jesus bär på, så ser han den blinde mannen. Inte i förbifarten, utan på riktigt!
För Jesus backar inte när han möter det som är svårt. Och han ser inte bara den blinde mannens oseende ögon. Han ser mannen – rakt igenom. Och han ser oss – rakt igenom.
Jesus ser allt som gjort ont.
Allt som inte blev som vi tänkt oss.
Men också allt hopp.
All längtan.
All glädje.
Han ser allt det vi vill dölja.
Han ser bakom det vi vill visa upp.
Och han älskar rakt igenom alltihop.
Jesus älskar oss med en kärlek som kan göra oss hela och fria. Med en kärlek som kan öppna stängda dörrar. Med en kärlek som är så stor att den flödar över och räcker till fler. Jesus älskar med en kärlek stark som döden, och ännu starkare! För till och med döden måste ge sig för den kärleken.
Jesus ser det som är svårt i våra liv, och därför väljer han att gå den svåra vägen. Han ser vår rädsla och möter sin egen. Han ser vår dödsångest och går in i döden och igenom den. Var vi än går, så har Jesus varit där före oss! Vad vi än känner, så förstår Jesus. När livet gör så ont att vi inte förstår hur vi ska klara det, så håller Jesus oss i handen, för han har själv gått den vägen.
Och när glädjen är så stor att vi måste dansa, då dansar Jesus tillsammans med oss!
Vi kan välja att gå med Jesus, att vandra på kärlekens väg, att dela varandras sorg och glädje. Vi kan välja den kärleken, om vi vågar. Vågar du?