Dagens evangelium är hämtat från Matteusevangeliets 20:e kapitel, versarna 1-16 och du kan läsa texten här.
Dagens evangelietext är liknelsen om arbetarna i vingården, eller ”Vingårdsarbetarnas lön” som den kallas i Bibel 2000. I texten får vi höra hur det under dagen fylls på med arbetare i vingården - och när det är dags att få sin lön så får den som kom sist lika mycket som den förste. Orättvist? Ja och nej.
Som alla liknelser så handlar den här berättelsen om något annat än det låter som. Det handlar inte om att arbeta i någon vingård. Det handlar om att följa Gud och leva som kristen. Vi märker när vi läser i evangelierna att en del av de rättrogna inte blev överlyckliga när människor, som tidigare inte trott, omvände sig. Konstigt, kan man tycka, och ändå kan det nog vara precis likadant idag, ibland. Det är därför kyrkans tröskel ibland kan kännas så hög för den som är ovan att den är nästan omöjlig att kliva över första gången vi försöker.
Jag tror att det handlar om avundsjuka i grunden, och lite rädsla för att hamna i skymundan. ”Har inte jag, som har försökt leva så bra det bara går i alla mina dagar, rätt att få lite mer beröm av Gud än de där som omvänder sig sent i livet?” Jag tror att det var så en del tänkte på Jesu tid, och jag tror att det är så vi ibland tänker idag.
Kanske inte medvetet alla gånger – det är klart att vi vill att det ska komma in fler och nya troende – men ibland, för den som är ny, så är det inte så enkelt.
Det kan kännas som om något ligger bakom det där välkomnande leendet och så känner vi oss lite osäkra.
Men även om vi människor ibland reagerar på det sättet, så gör inte Gud det! Den siste får lika mycket i lön som den förste!
Och varför skulle det ens vara orättvist, om vi ser på vad det egentligen handlar om?
Varför vill vi att någon annan ska få mindre av Guds kärlek?
Jag funderar lite på vem du är i den där liknelsen och vem jag är. Spelar det någon roll, kan vi fråga oss. Nej, inte för Gud, men kanske för hur vi ser på varandra, och kanske för hur vi ser på oss själva. För ibland behöver vi ju jobba lite på det där.
Ingen av oss kan någonsin förtjäna Guds kärlek! Låter det hemskt? Men egentligen är det precis motsatsen. För Gud älskar oss ändå, trots att vi inte förtjänat det – vi varken kan eller behöver förtjäna Guds kärlek. Och Gud vill ha oss med oavsett hur länge vi har följt honom. Och när vi misslyckas och gör fel, så vill Gud ha oss i alla fall! Han vill förlåta oss så att vi kan våga försöka igen!
Gud vill ge oss en ny chans, och han vill att vi ska ge varandra nya chanser. Han vill att vi ska vara lika bra på att ta emot och ta hand om varandra som han är. Han vill att vi ska dela med oss av den kärlek han ger oss, så att fler kan lära känna honom, och så att fler får känna sig älskade. Han vill ge oss alla lika mycket – oavsett när vi kommer till honom!