När jag är i skolan och berättar om Nya Testamentet så brukar jag bland annat berätta om den lame mannen. Mannen som inte ens verkar välja själv att ta sig till Jesus, men som kommer dit ändå, ditburen på bår och nerhissad genom taket. Det är hans vänner som tror, och det är för vännernas tro som den lame mannen blir förlåten. Och sen blir han botad. Inte för att han har bett om det, eller i alla fall står det inte det, utan mer för att visa vem Jesus är. För trots att den här berättelsen handlar om den lame mannen, så är han nästan aldrig den som är i fokus.
Den här söndagen har temat Trons kraft. Men vems tro handlar det om egentligen?
Det verkar ju inte vara den lame mannens i alla fall. Men hans vänners tro räcker för honom också.
Handlar det om vår tro då?
Ja kanske, fast inte bara. Ibland kan det kännas som om vår tro inte räcker till. Alla som har varit troende ett tag vet att det är olika lätt att tro i olika perioder av livet. Ibland är det hur enkelt som helst, och vi kan nästan känna hur nära Gud är och hur mycket kärlek vi får. Och ibland känns det som om Gud har flyttat långt bort, fast det kanske oftast är vi som har rört oss åt andra hållet.
När vår tro känns svag så kanske vi kan hitta lite tröst i berättelsen om den lame mannen. För hans vänners tro räcker för honom också. När han är svag så blir han buren av sina vänner. Ibland får kanske andras tro räcka för oss när vår tro känns svag. Och ibland räcker vår tro för någon annan. Att vara kristen handlar faktiskt en hel del om att hjälpas åt att bära och att dela liv med varandra, både som familj, vänner och församling.
Den lame mannen är inte i fokus i berättelsen om honom. Det kan kännas orättvist mot honom, men jag är inte säker på att det är det. Ibland tror jag att vi har lite för mycket fokus på oss själva. Och då kan det hjälpa att se på livet och världen i ett lite större perspektiv, eller att byta till någon annans. Det är inte alltid vi som är i centrum – och vi behöver inte vara det. För det handlar inte bara om oss! Vi kan välja att se det som en sorg eller som en befrielse. Men världen fortsätter faktiskt att snurra även om vi inte är på topp varje dag.
Trons kraft, ja – men om det inte handlar om den lame mannens tro och inte så mycket om vår tro – vems tro handlar det om då? Kanske om Guds tro. För även de dagar när vi har svårt att tro på Gud, så tror han på oss! Och även om vår tro är svag ibland, så är Guds tro aldrig det! Vi får turas om att bära varandra, och Gud har lovat att vara med. Att hjälpa till. Att bära när det är som svårast.
Inte bara för att vi tror på honom.
Utan för att han tror på oss!
Amen