.jpg?DoProcessing=&w=1680)
Jag funderar ibland på hur det var att möta Jesus när han vandrade på jorden. Han verkar ju ha haft en enorm förmåga att se och förstå folk på djupet, och när han talade så lyssnade människor. Och även om inte alla tyckte om Jesus verkade de flesta bli påverkade i alla fall. Jesus var älskad av många, fruktad av en del och kanske till och med hatad av några av dem som hade makten. Vi läser sällan om någon som Jesus talar med som går därifrån helt oberörd. Alla som möter Jesus verkar bära något med sig från det mötet. Och det verkar som om hans lärjungar också får folk att lyssna när de för vidare Jesu ord.
Texten om när Jesus låter hämta den där åsnan har många av oss hört så många gånger att vi knappt hör den längre. Men det är egentligen ganska spännande hur de hämtar åsnan. Jesus säger åt lärjungarna hur de ska göra: ”Om någon frågar er vad ni gör, så svara: Herren behöver den, och han skall strax skicka tillbaka den”. Lärjungarna gör som Jesus har sagt och de får gå iväg med åsnan. Är det inte lite märkligt egentligen? Alltså om någon hade kommit och tagit min bil och sagt att ”Herren behöver den och han ska strax lämna tillbaka den”, så hade jag nog haft vissa invändningar, oavsett hur skrotig bilen var. Så varför fungerar det? Varför får de gå iväg med åsnan så där?
Det enda svaret jag kan komma på är att det är Jesus som har sagt det. Och även om det är ord som bara återberättas av lärjungarna så har de en märklig kraft.
Men det kommer kanske inte som en nyhet för oss egentligen. För även om vi inte mötte Jesus för 2000 år sedan, så har de flesta av oss mött honom idag. Och jag tror att vi också har märkt det, eller? Vi har också märkt hur Jesu ord träffar oss
. De kommer åt där inga andra ord når in. De tränger igenom de där försvaren som brukar fungera för andra. Kanske kan vi också reagera olika, men om vi verkligen har fått det där mötet med Jesus på riktigt, så tror jag inte att vi heller kan lämna det helt oberörda.
Idag är det vi som är Jesu lärjungar. Idag är det vi som får föra hans ord vidare till andra, så att de också kan få känna vilken skillnad de där orden kan göra.
Nu närmar sig påsken, kristendomens största högtid. Det är liksom nu allt händer. Det är nu det blir på liv och död! På allvar!
När Jesus rider in i Jerusalem på åsnan så jublar de flesta fortfarande. Vi vet att det snart vänder. Vi vet att mångas glädje byts ut mot besvikelse och vrede. Men just nu får vi vara kvar i jublet, och låta det få plats i oss. Jublet över att Jesus faktiskt är kungen vi har väntat på, om än olik de flesta andra kungar. Och vi får stämma in i jublet, och i hosianna-ropet, ropet på hjälp. För just nu behöver vi verkligen Jesus! Jesus, som talar till oss så att det berör. Jesus, som har kraft att driva det onda på flykten. Jesus, som ställer upp för oss, oavsett vad det kostar honom.