Predikan fjärde söndagen i påsktiden
Slutet på dagens evangelietext lyder så här:
Jesus sade: ”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek." (Joh 13:34-35)
Det var ett nytt bud som Jesus kom med för 2000 år sedan. Han vrider liksom till de gamla buden och skärper dem. Det låter kanske inte så svårt att älska varandra, men det är inte riktigt så enkelt som det låter. Och tyvärr har väl inte mänskligheten eller ens kyrkan använt de senaste 2000 åren till att öva sig i kärlek. Oftare ser vi nog maktkamp och stridigheter när vi ser oss om i världen. Så budet är nästan lika nytt nu som det var då, även om vi kanske känner igen orden.
Men det är, som sagt, inte ett helt enkelt bud, och det gäller inte bara våra närmaste. För att älska vår familj eller våra vänner är väl en sak, även om det inte heller alltid är lätt. Men hur älskar vi människor vi inte ens känner? Hur älskar vi tiggaren eller alkoholisten som vi kanske mest ser på håll, eller som vi kanske väljer att inte se? Och hur älskar vi människor vi har svårt att tycka om? För Jesu bud innefattar dem också! Det handlar inte om att visa samma slags kärlek som vi ska visa vår familj, men det handlar om hur vi ser på varandra.
Det handlar om att våga se varandra, att inte se bort när det är svårt, och att våga se det goda i dem vi möter. Vi har ofta lättare att se felen tror jag, kanske både hos oss själva och hos varandra. Ibland kräver det mer av oss att leta efter guldkornen. Ibland behöver vi anstränga oss lite för att se det goda, men det finns alltid där om vi letar – både i oss själva och i varandra!
Men ofta är det enklare att döma, att se det som inte fungerade, att jämföra och vilja kunna känna oss lite bättre än den andre. Men det är ju ingen vidare prestation, för att döma ut någon kan ju alla. Jesus utmanar oss att göra något mer! Han utmanar oss att se det ”mänskliga” i varandra, att se likheten med oss själva snarare än det som skiljer oss åt. Han utmanar oss att se förbi svagheter och misslyckanden, att anstränga oss för att se det goda även om vi ibland måste leta efter det. Tänk om vi kan se en bror eller en syster i främlingen vi möter. Tänk om vi kan se människan istället för de törnar livet gett honom eller henne.
Det går bra att börja i det lilla, och det behöver inte alltid vara så stort. Det kan räcka med att se någon i ögonen (om än lite på håll just nu), eller att ringa någon som vi brukar träffa eller som vi tänker på. Och ibland kan ordet ”Hej” börja bryta ner murar vi inte kan se, murar som byggts upp i åratal.
Jesus sade: ”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra.”