Med anledning av det fruktansvärda som skedde i Örebro 4/2.
Den tragiska händelsen som nyligen inträffade i Örebro har skakat oss alla djupt. En plats så nära oss har på ett plötsligt och ofattbart sätt förvandlats till en plats för sorg och förtvivlan. Vi står nu inför något som känns omöjligt att förstå eller sätta ord på. En sådan fruktansvärd tragedi, mitt ibland oss, påminner oss om hur skör och osäker vår värld kan vara.
I dessa svåra stunder är våra tankar och böner hos de drabbade, deras familjer och alla som på något sätt berörts av detta ofattbara dåd. Sorgen känns tung, och vi vet att inget ord eller handling kan hela de djupa sår som har uppstått. Men trots det känner vi också en stark vilja att stå enade, för att stötta varandra och visa medmänsklighet i en tid av mörker.
Vi vill också påminna oss själva om att vi inte är ensamma i vår smärta. Tillsammans, i gemenskap, kan vi hjälpa varandra att bearbeta sorgen och fortsätta framåt. Vår tro på människors godhet och vår vilja att stå upp för varandra blir en grund för helande och hopp, även när världen känns som mörkast.
I en tid som denna är det viktigt att vi inte glömmer bort värdet av medmänsklighet och kärlek, för det är i dessa värden vi finner kraft att gå vidare och återuppbygga det som har brutits. Låt oss hålla fast vid varandra, visa omtanke och inte ge upp hoppet om en bättre framtid, trots den smärta vi nu bär med oss.
/Isak Sewón, kommunikatör.
Text från Biskop, Johan Dahlman.
Läs här