Det sammanfattande begreppet för det som händer i gudstjänsten är liturgi (tjänst inför Gud). Gudstjänstens liturgi innehåller en mängd symbolik i ord och handling. Många av orden som benämner olika saker i gudstjänsten kommer från latinet eller grekiskan.
Varje söndag har ett tema och innehåller en bibeltext från Gamla testamentet, en från ett brev i Nya testamentet, samt en bibeltext ur något av evangelierna som är berättelserna om Jesu liv. För varje söndag finns också en dagens bön som sammanfattar temat, samt en psaltarpsalm. Gudstjänsten speglar ofta söndagens tema i psalmer, sånger och predikan. Predikan utgår ofta från evangelietexten, men kan också utgå från, eller anknyta till övriga texter.
Agnus Dei betyder Guds lamm. Vid Jesu tid var det vanligt att man offrade djur till Gud av tacksamhet eller som en bön. När Jesus dör på korset behövs inga mer offer än det. Han dör som ett lamm för människans skull. Sjungs eller läses före nattvardsmåltiden.
Agenda är det tryckta programmet för gudstjänsten som oftast delas ut vid dörren när du kommer till kyrkan.
Epistel betyder brev. Varje gudstjänst läses givna texter för söndagen ur evangelieboken, en ur gamla testamentet, en ur evangelierna och en ur ett av de brev som finns nedskrivna till de första kristna församlingarna. Bibeltexterna tolkas och förklaras i predikan.
Evangelieboken – Bibelns texter måste tolkas. Därför har kyrkan gjort ett urval av bibeltexter som knyter an till Jesu liv och till våra liv idag. Samlingen kallas evangelieboken och innehåller bibeltexter för varje söndag och dess tema. Bibeltexterna läses och tolkas i söndagens gudstjänst och vid andra tillfällen under veckan. Varje kyrkoår börjar första advent och då börjar också en ny serie texter som kallas årgång. Det finns tre årgångar som man följer en i taget.
Fridshälsning – Mitt i gudstjänsten säger prästen ”Herrens Frid vare med er” och vi vänder oss mot varandra och säger ”Herrens frid”. Fridshälsningen har en lång historia och sträcker sig tillbaka till de tidiga kristna gudstjänsterna där hälsningen kort beskrivs som ”ett uttryck för gemenskap och en önskan om villighet till att leva försonade, i frid/fred, med Gud och med varandra”. Från slutet av 1960-talet växte fridshälsningen mer eller mindre spontant fram i Svenska kyrkan.
Förbön är den gudstjänstfirande församlingens gemensamma bön för det som är viktigt i världens, församlingens och de enskilda människornas liv.
Gloria betyder ära och sjungs som en tacksamhetens och glädjens sång till Gud. Gloria sjungs i början av gudstjänsten och har sitt ursprung i att änglarna sjöng natten då Jesus föddes: Ära åt Gud i höjden och frid på jorden!
Herrens bön eller Vår fader är den kristna kyrkans mest centrala bön. Det är en bön som vi kan instämma i tillsammans med alla kristna i hela världen. I mitten av 1980-talet ändrades översättningen av bönen från Fader vår till Vår fader.
Kollekt betyder samla in. Kollekten som tas upp i gudstjänsten är ett uttryck för att människan ger tillbaka något av det hon fått från Gud. Det är en solidaritetshandling, där gudstjänstdeltagarna delar med sig av det de har till andra. Till kollekten bidrar var och en efter sin förmåga. Ibland är kollektändamålet samma i alla kyrkor över hela Sverige och ibland har den lokala församlingen bestämt vad kollekten skall gå till.
Kommunion – Ordet handlar om det gemensamma, kommunio (jämför kommun till exempel) och är ett ord för nattvardens måltid. I nattvarden får vi del av Guds gåvor, Jesu kropp och blod, i brödet och vinet.
Korstecknet är en gammal kristen symbolhandling som är knuten till Faderns och Sonens och den Heliga Andens namn. Prästen kan teckna korset över församlingen bland annat vid förlåtelseorden och vid välsignelsen. Korstecknet är en påminnelse om dopet men också en bön om beskydd. Varje enskild människa kan också teckna korset över sig själv som en bön om Guds välsignelse.
Kyrie eleison betyder "Gud, förbarma dig, ta hand om oss" och symboliserar allt det som i livet är tungt. Kyrie är en bön som ofta sjungs i inledningen av högmässa och högmässogudstjänst i samband med syndabekännelsen.
Kyrkvärd är en ideell medarbetare, som utses av kyrkorådet, och som har olika uppdrag i gudstjänsten. Uppgifterna kan till exempel vara att hälsa välkommen och dela ut psalmböcker till de som kommer till gudstjänsten, läsa bibeltext, ta upp kollekt, be kyrkans förbön och dela ut nattvard.
Postludium betyder efterspel och är ett musikstycke som spelas i slutet av en gudstjänst.
Procession är ett uttryck för att gå framåt. Ibland börjar gudstjänsten med att prästen, kör och kyrkvärdar går tillsammans in under musik. Ofta bär någon ett processionskors längst fram, som en symbol för att människan är på vandring och med oss går Kristus.
Recession – När gudstjänsten är slut går de som gått procession in i kyrkan tillsammans nu ut tillsammans. Någon bär korset först för att visa att Kristus går med oss ut i vardagen.
Sanctus betyder helig och sjungs som en sång av glädje och sång till Gud. Texten är ofta hämtad från Jesaja 6:3 och Matteusevangeliet 21:9.
Stjärna (*) – när det anges en stjärna (*) i agendan och i psalmboken betyder det att den som vill och kan står upp, i tacksamhet och glädje inför Gud.
Trosbekännelsen sammanfattar att kristen tro är tron på treenig Gud: Gud som Fader, Son och Ande. Den trosbekännelse vi läser gemensamt i gudstjänsten kallas den apostoliska trosbekännelsen.
Välsignelse är en handling eller ett ord, där Guds vilja med en människa kommer till uttryck.
Överlåtelsebön – I överlåtelsebönen lämnar vi oss själva i Guds hand. Allt det vi tagit emot av Gud får vi lämna tillbaka till Gud. Allt det som är vårt liv får vi ge till Gud. Här ryms allt det som är vår brustenhet, våra misslyckanden, våra sår liksom våra möjligheter, gåvor, styrkor glädje och lycka.