I och med advent inleds också kyrkans år. Det är ett alternativt år, en annorlunda tid, vars rytm kretsar kring livets innersida. Varje vecka får i söndagens gudstjänst en rubrik som en tydning för livet. Söndagar och högtider, psalmer och texter återkommer, inte enformigt utan som möjligheter till igenkänning och återseende, struktur och tradition, fördjupning och växt i nya livssituationer. Texter, teman och tilltal förändras över tid eftersom vi människor förändras.
Nu börjar kyrkoåret!
Mitt i vintermörkret kommer advent varje år som en räddning! Äntligen får vi lov att plocka fram ljusstakar ur vindsförråden och hänga stjärnor i fönstren. Äntligen inleds vägen fram mot jul, med luckor att öppna, ljus att tända, kort att skriva. Allt yttre plock och pynt påminner om den inre förberedelsen att ta emot Jesus när han föds i julnatten.
I kyrkans år ryms hela livet: djupaste sorg varvas med innerlig tacksamhet, tvivel tampas med tro, och stor förundran paras med trosvisshet. Hela livet ryms, inte bara de delar som vi brukar, eller önskar visa upp. Kyrkans år är alternativt, och därmed är också kyrkans nyår ett annorlunda nyårsfirande. Andra nyårslöften står i centrum, löften som inte handlar om allt som jag själv ska prestera eller lyckas med. I kyrkan rör löftet det som jag får ta emot, i ord och sakrament, i bön och gemenskap. Varje vecka!
Det är nåd, och rubrikernas rubrik – kyrkoårets huvudtema – är Nådens år. Tiden och livet som vi får som gåva och ansvar. Mitt in i det livet rider Jesus i advent, för att dela hela livet så som livet är. Också det är ett uttryck för nåd. Att vi söndag efter söndag får stå här vid vägkanten och ropa ut vårt Hosianna: Hjälp oss!
Mitt i vårt mörker kommer advent som en räddning!
Jonas Eek