Ack, när så mycket skönt i varje åder
av skapelsen och livet sig förråder,
hur skön då måste själva källan vara,
den evigt klara!
Det kan inte vara vackrare än vad det är nu. Allt är ljuvligt grönt. Fåglarna är budbärare om liv. Sommartiden möjliggör för oss att uppleva det som är gott. Johan Olof Wallin understryker det i sin psalm 305 i Den svenska psalmboken.
Vi påminns om att Gud är skaparen, om vi så vill. Den som givit och ger. Harry Martinsons dikt är både känd och älskad, som kommer ur samlingen Cikada. Solen lyser både dag som natt. Skymning blir gryning. Det är försommartid.
Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.
Glädjen över livet och sommarens härliga livskraft är något fantastiskt. Allt det skapande är ett Guds verk och ett handlande med oss kan jag säga som präst. Jag kan lägga till, att låt oss därför bli bärare av det goda livet. Vi påminns om, säger jag som präst vidare, att Gud också är mer än bara den skapande kraften.
Gud är förlåtelse och nytt liv – förnyelse av livet. Det vi ser ske i naturen i samband med våra årstider kan i en överförd mening utgöra en reflektion över våra liv. Det kanske till och med är lättare att reflektera över livet genom att se på naturens skiftningar.
Höst och vinter kan ses i en överförd bemärkelse stå för nederlag och motgång samt död. Vår och sommar kan på ett liknande sätt vara bilder för Guds omsorg, förnyelse samt återupprättelse av oss människor.
På detta sätt blir betraktandet av naturens skiftningar till en reflektion över våra egna liv: gråa dagar med problem, nattsvart tomhet, ett spirande hopp och en vilsam varm upplevelse av att vara älskad och behövd… Martinson skriver:
Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Varför skriver Martinson så? Livet rymmer självklart inte bara ett tillstånd och är inte en rak väg uppåt och vidare. Livet är höst och vinter samt en regnig vår och kanske till och med en dålig sommar.
Samtidigt är det så att när allt inte blir som vi tänkt oss, då kan något djupna.
Då kan vi tänka om och ändra oss. Då ser vi något nytt och större i livet som vi inte anat förr. Harry Martinson slutar sin dikt, anser jag, med att visa på de insikterna.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.
Gud är inte bara skaparen som ger oss värme och ljus. Gud är också och kanske främst den som finns med oss när livet är höst och vinter samt en regnig vår. Bortom detta finns Gud med sitt upprättande liv, som bär med oss det tunga och förvandlar det till livsinsikter.
Därmed önskar jag och ber att din sommar blir en vilsam varm upplevelse av att vara älskad och behövd.
Oavsett hur du har det i ditt liv just nu, vilket det i ditt inre är höst och vinter och möjligen en regnig vår; så finns din församling och kyrka där hela sommaren.
En god sommar önskar jag dig!
Lars Viper, kyrkoherde