”I vissa livshändelser kan vi bara se klart, om våra ögon blir renade av tårar…”
”Därför är frågan till var och en av oss, om vi har lärt oss att gråta så att vi ser klart i skeden av livet när livet gör oss illa?”
Vi står inför att fira allhelgonahelgen. Egentligen är det en helg som vi firar till minne av alla oräkneliga helgon som funnits. Men för många av oss har den här helgen blivit en helg då vi minns alla dem, som funnits före oss. De som varit våra nära och kära. Det är en helg där vi går till våra gravar och tänder ljus. Eller går till en kyrka och tänder ett ljus i ljusbäraren och blir stilla en stund. Vi tänker och känner att tiden går. Och att tiden helt plötsligt vid vissa tillfällen stannat upp och förändrat allting. Det på grund av att någon som stod oss nära lämnat oss. Är död.
Sorg och död är någonting svårt. Om någon säger att det inte är så. då tror jag inte den personen. Jag tror inte heller på den människan, som säger att allting är bra när allting är svårt. Att ställas inför ett plötsligt avsked genom döden skakar om och förändrar hela vår tillvaro. Sorgen är visserligen det yttersta beviset på den kärlek och tillgivenhet vi känner inför varandra. Men smärtan finns där. Tårarna hjälper oss att se klart. Tårarna hjälper oss att leva igenom kanske den värsta stunden i vårt liv.
Till och med Jesus grät vid vännen Lasaros grav. Även Gud blir berörd av det svåra i livet! Vi som vet känner dock känner till påskens fantastiska under, att bortom lidande och död finns hopp och mening på nytt tack vare Jesu person. Liv. Kristus älskade världen tillbaka till Gud genom att själv i Getsemane trädgård gråta över all ondska. Tårarna hjälpte Gud själv att se klart. Bara genom att leva igenom mörkrets förbannelse lyckades Jesus krossa dödens kvävande kraft. Han säger själv: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”
Ord från dopet och ord som gäller i allhelgonatid. Ord som vi får bära med oss hela livet. Någon går vid vår sida och det är Gud. Även i den mörkaste stunden finns livet där alldeles intill oss.
I Mozarts requiem så finns en av satserna Lacrimosa. Kanske en av de mest fantastiska musiksatserna, tycker jag, i musikhistorien. Det handlar om tårar. Kom och lyssna i Uppenbarelsekyrkan till detta verk på Alla helgons dag och låt tårarna rinna när kören sjunger: ”De där tårfyllda dagarna…” vila i musiken och orden om tårar. Res dig sedan och gå vidare med hoppet inom dig, att bortom allt detta finns livet tack vare tårarna!
Lars Viper, kyrkoherde