När livet brister finns kyrkan där

Madelene Segertoft, 60 år, kommer cyklandes över Tattbybron i en knallgul sommarklänning, sedan trampar hon på uppför backen mot Uppenbarelsekyrkan. Det är en av de varma dagarna i augusti och semesterkänslan dröjer sig kvar hos många. Madelene berättar att hon seglat hela sommaren och att hon under en lång tid var engagerad i sjöscouterna. När barnen blev stora lade hon sin kraft på kyrkan istället. 
– Det skapar ett värde att vara engagerad i bygden, säger Madelene som sitter i kyrkorådet för nomineringsgruppen Vår kyrka i Saltsjöbadens församling.
För henne är kyrkans bidrag till samtal om livet, de existentiella livsfrågorna viktiga. För tio år sedan förlorade Madelene en 18-årig dotter hastigt genom en infektion. Från en dag till en annan hade hon bara en dotter kvar i livet, istället för två och livet förändrades för familjen. 
–  Det stöd jag och min familj fick av kyrkan var ovärderligt. Kyrkan hjälpte mig att göra min dotters begravning som ett ljust minne vilket underlättar i sorgen, säger Madeleine.

Diakoni är kyrkans omsorg om medmänniskan och skapelsen, ibland kallas det också kyrkans sociala arbete. 
– Som kyrka möter vi många människor som behöver stöd i utsatta livssituationer. Det är en verksamhet som vi inte alltid ser, men som är av avgörande betydelse för människor. Även om du som medlem själv inte nyttjar hjälpen, så finns det andra som verkligen behöver den, säger Madelene. 

Hon berättar om stora sorger som drabbat Saltis under de senaste åren, då unga människor hastigt dött. 
– Då har kyrkan öppnat dörrarna för alla och varit en trygg samtalsplats att samlas i. Även kyrkans arbete med psykisk ohälsa bland ungdomar sker på ett professionellt sätt och är viktigt i samhället, säger Madelene. 
Tillsammans med andra ideella ska hon starta upp frukostmöten med teman som berör existentiella frågor. 
– Jag vet hur viktigt det goda samtalet mellan människor är och jag vill bidra med det här i bygden. Det kan leda till oväntade möten och ger mig energi. Jag vill göra skillnad! avslutar Madelene.

Under de svala valven vid Uppenbarelsekyrkan, med utsikt över Neglingeviken, träffar vi Wilhelm Douglas. Han är 66 år och sitter sin andra omgång i kyrkorådet. Liksom för många andra började hans kyrkliga intresse i samband med en av sönernas konfirmation. 
– Jag åkte med som pappa på en konfirmationsresa tillsammans med dåvarande kyrkoherden Lasse Svensson. När jag sedan fick frågan om att ställa upp i kyrkovalet några år senare tyckte jag att det lät inspirerande och roligt, säger Wilhelm.

Som barn var han på släktens gård i Östergötland och hans farfar predikade ofta i kyrkan som lekmannapräst. Wilhelm följde med till kyrkan och minns somrarna med farfar.
– Jag fick vara i kyrkan och höra texterna i dess sammanhang, det gav mig mycket och än idag bär jag det med mig, säger han.

I samband med att han valde att ställa upp i kyrkovalet och gå med i den opolitiska nomineringsgruppen Vår kyrka i Saltsjöbadens församling öppnades en ny värld för Wilhelm.
– Jag tycker inte att de politiska partierna hör hemma i kyrkan och därför gick jag med i den opolitiska gruppen. I samband med mitt inträde fick jag insyn i hur kyrkan fungerade organisatoriskt. Då införde vi ett arbetssätt i församlingen, där kyrkorådet arbetade mer som en vanlig bolagsstyrelse med kyrkoherden som VD. I kyrkorådet finns idag olika kompetenser för att stötta kyrkoherden i sitt arbete. Allt arbete i kyrkorådet gör ledamöterna ideellt.
Saltsjöbadens församling förvaltar flera fastigheter som behöver både kort- och långsiktig planering. 
– Fastighetsfrågor är ofta en stor ekonomisk fråga för kyrkan. Här kan jag bidra med min erfarenhet med fastighetsfrågor och i min roll som vice ordförande hjälper jag kyrkoherden med underhållsplaner, upphandlingar eller kanske byggtekniska utredningar, säger Wilhelm.

Förutom betydelsen av kyrkans byggnader tycker Wilhelm att kyrkan fyller en funktion speciellt när livet går i kras.
– Att få möta en präst i ett enskilt samtal som dessutom har absolut tystnadsplikt kan ge en människa mycket, säger han.
Han ställer även den paradoxala frågeställningen var vi skulle samlas om en katastrof inträffar och kyrkobyggnaden inte fanns.
– Skulle vi ses i kommunhuset och tända ljus då? Frågan bör ju ställas till dem som inte är medlemmar i kyrkan, säger han.
– Du behöver inte vara troende för att vara medlem. Det kan vara fint ändå att komma in i en gemenskap, speciellt för de som är ensamma, avslutar han.

Josefine Rejler, 51 år, kommer lite smått andfådd till valven, där hon sätter sig ner och tittar på utsikten. 
– Här var det svalt och vackert under valven. Kanske kyrkan skulle ha café på terrassen här i framtiden, säger hon. 
Josefine har bott i Saltis sedan 20 år tillbaka och sedan 12 år sitter hon med i kyrkorådet för nomineringsgruppen Vår kyrka i Saltsjöbadens församling  och sjunger i Kammarkören. 
– Min ingång till kyrkan var i samband med att jag skulle låta döpa min förstfödda. Efter det så valde jag att ha mina barn i kyrkans förskola, Nyckelpigan, som då låg i församlingshemmet. På något sätt blev kyrkan en del av livet, jag hämtade och lämnade barnen på förskolan, hälsade på personalen, prästerna och dessutom närheten till Uppenbarelsekyrkan där vi samlades på avslutningar och familjegudstjänster, säger Josefine. 

Åren med barnen i kyrkan har gett Josefine en bra inblick i verksamheterna. 
– Jag kände att det var roligt att engagera mig ytterligare och ställde upp i kyrkovalet. Jag bär med mig ett föräldraperspektiv med en vardag med Gud och kyrkan mitt i byn. Jag tror många känner att kyrkan är mitt i byn, flera pratar gott om kyrkan och storhelgerna är en viktig tradition för många här i Saltis, säger Josefine. 
För många sker den enda kontakten med kyrkan vid dop, vigslar eller begravningar. Josefine har själv en bakgrund inom frikyrkan och i samband med dopet av dottern hade hon många funderingar, men prästen kom på hembesök och hon fick en möjlighet att ställa alla frågor i lugn och ro. 
– Vi måste få ställa alla frågor och jag tycker kyrkan ger det utrymmet. Det är inte enkelt att förstå kyrkans alla ritualer och då behöver vi hjälp att förstå dem. Det finns en lyhördhet att lyssna på människor och ge rum för reflektion, säger hon. 

Hennes hjärtefråga är att utifrån barnkonventionen ge en fin upplevelse för barn och ungdomar. Konfirmationslägren i Saltsjöbadens församling är gratis för medlemmar. 
– Att få åka på läger som ungdom och prata om livet, döden, kärleken och relationer. Det är livsupplevelser som alla ungdomar behöver, säger Josefine. 

Musiken är en kulturskatt som uppskattas av många församlingsbor. De stora verken av tonsättare som J S Bach och J Brahms kräver sin kompetens och engagemang bland både körledare och korister.
– Musiken är vägen in i själen och den är otroligt viktig för mig och många, det vet jag. Musiken är ett bra sätt att närma sig kyrkan. Konserterna är mycket omtyckta och välbesökta, avslutar hon.