Tillhörighet och trygghet

Dopfunten är ett av de mest flitigt använda föremålen i Uppenbarelsekyrkan och är skapad av konstnären Carl Milles. Den blev klar att användas 1912.
– Många i Saltsjöbadens församling döper sina barn här i denna dopfunt. Det finns även en ny mobil dopfunt om man vill ha dopet på en centralare plats i kyrkorummet. säger Lars Viper, kyrkoherde.

Dopfunten är huggen i mörk granit och har genom sin massiva form behållit mycket av stenblockets karaktär.
– De fyra hörnfigurerna här på dopfunten föreställer S:t Göran, S:ta Margareta, den ungdomliga Kraften och den ungdomliga Oskulden, berättar Lars. 

På skålens underkant har Milles valt tre motiv som föreställer hedningarna i underjorden, kunskapens träd med ormen och äpplet i munnen och den helige Andes eldslågor. 
Fjärde fältet i underkanten har bibelordet ”Utan att en är född på nytt kan han icke se Guds rike”. 
– Dopfuntens lock är ett verk av Ferdinand Boberg, Uppenbarelsekyrkans arkitekt, men egentligen ville Milles skapa den. Båda skriver brev till Nathan Söderblom som beslutar att Boberg får uppdraget, berättar Lars. 

Dopet är en helig handling – ett sakrament och dopets form har ändrats genom åren. 
– Förr i tiden döptes barn av lekmän i hemmet, ofta hade varje släkt en egen dopskål och dopkanna, men på 80-talet ökade dopen i kyrkorummet. På 90-talet tog Svenska kyrkan beslutet att göra dopet medlemsgrundande. Det betyder att den som inte döps inte blir medlem i Svenska kyrkan, berättar Lars. 
Många ungdomar i Saltsjöbadens församling vill konfirmera sig och de som inte är döpta får då en möjlighet att bli det i samband med konfirmationslägret. 
– För många ungdomar är det ett stort steg och ett ställningstagande som de gör. Vi är därför noga med att förklara vad dopet är, säger Lars. 

De flesta familjer idag vill ha ett enskilt dop och bjuda sina nära och kära till en familjehögtid. 
– Tidigare kunde kyrkan lägga flera dop i söndagsgudstjänsten, men idag har vi anpassat oss efter familjernas önskemål om att ha enskilda dop. Här möts familjerna kring barnet och det efterföljande dopkaffet går bra att ha i församlingssalen om man inte har möjlighet i hemmet. Även Skogsö är en fin plats att ha dop, i kapellet eller ute vid stenlabyrinten med utsikt över Baggensstäket. 
– Den som döps behöver inte prestera något eller förstå allting. Tvärtom – dopet är en gåva som vi får ta emot. Det är en gåva från Gud. Dopet är ingen motprestation till skillnad från mycket annat i livet. I dagens samhälle är det ofta fokus på lycka och framgång men dopet kan vara en motpol till det genom sin nåd, säger Lars. 

En orsak till att föräldrar inte vill låta döpa sitt barn är att barnet ska få välja att döpas in i Svenska kyrkan.
– Föräldrar gör så många andra val för sitt barn så det är synd att valet om dop väljs bort. Jag tycker att dopet ger ett barn ett sammanhang att vara i och att växa in i. När man är döpt blir man en del av den världsvida kristna kyrkan, man blir en utav de 1,9 miljarder människor, som tillhör en kristen kyrka eller samfund.

Prästerna i Saltsjöbadens församling har haft bråda dagar sedan pandemins restriktioner släppte. 
– Nu ska alla de barn som fötts under pandemin döpas! Och det är stora barn nu som inte alls kanske vill göra det som dopriten säger. Det kan gå rätt vilt till ibland, säger Lars och skrattar.