Vad används platsen bakom altaret till?

Längst in i koret i Uppenbarelsekyrkan i finns en plats som många säkert aldrig lagt märke till. Det är inte så konstigt eftersom den ligger bakom högaltaret och inte är omedelbart synlig från kyrksalen. Det är ett mindre utrymme som är utformat på ett speciellt sätt. Ett antal nischer med bänkplatser är inbyggda i väggen. Bänkplatserna är utsmyckade i ögonhöjd med konsekrationskors i mosaik. Mitt i raden av nischer finns en cathedra, eller pulpet, och på motsatt sida av utrymmet finns plats för en liten tramporgel, rygg i rygg med högaltaret.

Det är inte lätt att omedelbart förstå vad tanken är med denna plats. Väggmålningen ovanför pulpeten ger oss nyckeln till svaret. Församlingens kyrkoherde Lars Viper berättar mer:
–Det avgörande är att vi ser en ångerfull människa som blir välsignad av Gud. Här citeras också psalm 32 från Psaltaren. Det är en botpsalm och citatet är en sammanfattning av vers tre och fyra: ”Dag och natt var din hand tung över mig. Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde icke min missgärning. Då förlät du mig min synds missgärning”*
–Det betyder att den här platsen är avsedd för allmänt skriftermål. Skriftermålet var en särskild gudstjänst med syndabekännelse och förlåtelse som centrum. Ingen fick gå till nattvarden ”oskriftad”, d.v.s. utan att ha deltagit i skriftermålet. Ville man gå till nattvarden fick man säga det till prästen. Då fick man komma på lördagen eller på söndagsmorgonen och vara med i en särskild biktgudstjänst, skriftermålet, säger Lars Viper.

Skriftermålsgudstjänsten började med psalmsång, följt av skriftetal, d.v.s. tal ur skriften, syndabekännelse, förlåtelse, tacksägelse och bön, välsignelse och psalmsång. I Uppenbarelsekyrkan var alltså platsen för det bakom högaltaret.
–Det är en oerhört intressant plats i kyrkorummet. Det var en biktplats där tanken var att man skulle förberedas för nattvardsgången Det var också upprinnelsen till ungdomens konfirmation, som inte var något annat än en lång förberedelse för att ta emot nattvarden. Man läste katekesen för prästen under ett år, hade nattvardsförhör och skriftermål. Först efter det fick man ta emot nattvarden. 

Under 1800-talet var nattvarden inte bara viktig för de troende kristna. Det var också ett mått på samhällsengagemang och anseende i samhället.
–Nattvardsdeltagandet var ett villkor för kyrklig vigsel och för inträde till folkskoleseminarier, Tekniska högskolan, tandläkar-, fältskärs- och veterinärutbildningarna. Det blev ett pastoralproblem för prästerna att det fanns människor som var tvungna att ha ett papper på att de gått till nattvarden, utan att de överhuvudtaget var intresserade. Man deltog utan övertygelse och man kanske till och med häcklade nattvarden. Det var här som väckelsen slog till. Man ville väcka människor och ansåg att de som gick till nattvarden skulle vara människor som trodde på Gud.

Väckelsen vände sig initialt inte mot kyrkan eller dess ritualer, utan mot en kyrka som stelnat och gjort juridik av gudstjänstlivet.
–Man kan tycka att det är konstigt jämfört med idag när vi tänker att ingen mot sin vilja går till nattvarden. Men på den tiden var man tvungen att kunna visa upp ett papper att man tagit emot nattvarden för att kunna ha en offentlig anställning till exempel för att uppehålla en lärartjänst. Under andra hälften av nittonhundratalet sker en förändring och det allmänna skriftermålet börjar flytta in i gudstjänsten. Idag gör vi det enkelt för oss och det har smält samman med gudstjänsten. Vi har svårare för att tala om synden idag, men det får vi tala om en annan gång, säger Lars.

Hur har den här platsen använts i nutid?
–Nu används platsen bakom altaret för att ibland samla konfirmander och vid vissa tillfällen ha andakter. Det är ju en vacker plats. Jag skulle gärna se att det fanns en liten orgel här igen, säger Lars Viper.

* 1903 års översättning

TEXT: ARNE HYCKENBERG