Agenda för högtidsgudstjänsten i Uppsala domkyrka

1. I tro under himmelens skyar / har fäderna skördat och sått,
   och än genom städer och byar / går väckelseropet de fått.
   Se tiden är fullbordad, för Herren Krist giv rum,
   gör bättring ifrån synden, tro evangelium.
   Än räckes Guds frälsning, än räckes Guds frälsning
   för den som sig ångrar och tror.
2. Gud mötte med nåden oss alla / i dopets välsignade stund,
   med ordet han än vill oss kalla / och tukta och trösta i grund.
   Kring helga nattvardsbordet han samlar än sitt folk,
   där möter han de sina, en evig kärleks tolk.
   Än räckes Guds frälsning …
3. Den eld som vår Frälsare tände / skall föras från vän och till vän,
   till alla han budskapet sände, / som själv han ju bjuder oss än:
   gå ut i hela världen, förkunnande mitt ord
   för allt som Fadern skapat, för folken på vår jord.
   Än räckes Guds frälsning …
4. I tro under himmelens skyar / vi vandrar i fädernas spår,
   vi bidar i städer och byar / en Andens och Gudsrikets vår.
   Vår saliga förvissning, vårt fäste och vårt mod
   är syndernas förlåtelse i Kristi namn och blod.
   Än räckes Guds frälsning …
5. I tro under himmelens skyar / vi nalkas den skimrande strand,
   i hoppet, som städse förnyar / vår lovsång i jordlivets land,
   kring Lammets tron vi sjunger en gång i Faderns hus
   den sällsamt nya sången, lik stora vattens brus:
   Än räckes Guds frälsning …

Text: G. Widmark 1945 Bearb. Musik: E. Törnvall 1902.

1. De jáhkujn dal balvatjij vuolen / li sáddjidam, tjuohpadam de
   ja jáhkko gåjt le ieme vuogen, / de oabllum, diehk’ jåvsådam le.
   Juo buorádusá båddå, de Härráj jårgijdit.
   De duosstut Kristus Härráv ja sunji åskeldit.
   Le viesso ájn Härrá, le viesso ájn Härrá.
   Mij råhkåp ja dårvustip gal.
2. Sån ármujn dal gájkajt le duosstum, / ja jaskadam gástadusán,
   ja bágojis baktu le gåhttjum / de boahtet, le sån lånestam.
   Ja gå de álmmuk tjoahken suv bievde birra le,
   de Kristus iesj le danna, man hávsskes båddå de!
   Le viesso ájn Härrá …
3. Sån gåhttjum le gájkajt dal vuolgget, / suv bágov dal sárnutjit de.
   Gå tsahkkám le dållå, de buolvved’ / ja råhkåla, gåhttjum ham le:
   de väráldij dij mannit, muv bágov sárnnedit,
   gájk’ álmmugijda hållit ja jáhkov bigodit.
   Le viesso ájn Härrá …
4. De jáhkujn dal balvatjij vuolen, / li barggamin, sárnnedime,
   ja väráldin ájn ieme vuogen / li gåhttsåmijt vuordatjime.
   Le dårvvo, ávo ája, dån nåv le sálugis,
   gå ságav munji rája le luojttám ándagis.
   Le viesso ájn Härrá …
5. De jáhkujn ájn balvatjij vuolen / juo almmáj lip lahkanime.
   Gå ájn dáppe jábmema loamen, / le hievedus badjánime.
   Na, akti Lippa åvdån de ávos lávludip,
   le skoavve tjátje lágásj gå Lippav hievedip.
   Le viesso ájn Härrá …

Täksta: G. Widmark 1945. Sábmáj: K.T. Andersen 2001. Tjuojalvis: E. Törnvall 1902.

1. Min máddarat dolin leat oskon, / leat eallán ja doaimmahange
   ja Sámis ain gullo dat čuorvun, / mii olbmuid ain gohččume lea.
   Dál buorádusa dahket, lea áigi ollánan, 
   juo suttuideattet Kristus lea didjii soabahan.
   Gii gáhtá ja osku, gii gáhtá ja osku, 
   son sutnje ain árpmugas lea.
2. Lea Hearrá min mánnánis váldán, / go gásttasis salastii min.
   Lea sániinis suttus min boktán / ja jeđđe ja bagada min.
   Ain eahkesmállásbeavdái lea son min gohčodan,
   gii lea min ovddas jápmán ja buohkaid ráhkistan.
   Gii gáhtá ja osku …
3. Dan dola man cahkkehii deike / son dáhtošii viiddidit ain,
   dan sága man eatnamii sádde / son gulaha sániiguin dain:
   »Buot álbmogiidda mannet mu sániid sárdnidit,
   ja sivdnádusa gohččot de Áhčis rámidit!«
   Gii gáhtá ja osku …
4. Mii vádjolit máddariid bálgá, / gos Hearrá ieš oahpistii sin.
   Dan vuordit, goas giđđa fas álgá, / goas Vuoigŋa fas ealláha min.
   Lea duohtavuohtan midjii go Kristus jápmimis
   lea ándagassii addán min suttuid varainis.
   Gii gáhtá ja osku …
5. Juo oidno dat hearváslaš riddu, / dan guvlui mii vádjolit dál,
   min váimmus fas ealáska doaivu / ja giittus dat badjána fal.
   De truvnnu ovddas lávlut dal ođđa lávlaga,
   ja máidnunlávlun čuodjá go mearra máraida.
   Gii gáhtá ja osku …

Teaksta: G. Widmark 1945, jorgl. N. Rauhala 1984. Sápmái: K.T. Leinonen, barg., 
Valborg Mangs Märak 2013. Nuohtta: E. Törnvall 1902.

Fjällens och det öppna landskapets Gud,
skogarnas och den rika mångfaldens Gud,
sjöarnas, havens och det pulserande livets Gud,
du som är med oss där vi lever och bor,
i din närhet vill vi vara,
i ditt namn vill vi be.

P: Kristus, se oss, hör vårt rop.    
F: Kristus, se oss, hör vårt rop.

P: Genomlys vårt mörker.
F: Genomlys vårt mörker.

P: I din nåd förbarma dig.
F: I din nåd förbarma dig.

P: Vänd ditt ansikte till oss.
F: Vänd ditt ansikte till oss.

Havet skall brusa och allt det rymmer,
världen och alla som bor i den.
Floderna skall klappa händer,
bergen skall jubla tillsammans
inför Herren: se, han kommer
för att råda över jorden,
råda rättvist över världen,
råda med oväld över folken.

Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord
som Anden ingav dem. I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder
under himlen. När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev
stor när var och en hörde just sitt språk talas. Utom sig av förvåning
sade de: »Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? Hur kan
då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas?«

»Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.
Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade.
Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet.
Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade.
Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet.
Saliga de renhjärtade, de skall se Gud.
Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner.
Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull,
dem tillhör himmelriket.
Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er
för min skull. Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen. På samma sätt
förföljdes ju profeterna före er tid. Ni är jordens salt. Men om saltet mister
sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att
kastas bort och trampas av människorna.«

1. Mitt altar är fjället som skiner, / nåja nåja nåja nåja nå,
   lyser gyllene i morgontimman, / nåja nåja nåja nåja nå
2. Min kyrka är stark som en fjällbjörk, / nåja nåja nåja nåja nå,
   i mitt hjärta har roten sitt fäste, / nåja nåja nåja nåja nå
3. Min tro, som älven den glittrar, / nåja nåja nåja nåja nå,
   brusar mäktigt genom mitt hjärta, / nåja nåja nåja nåja nå
4. Min sång, den bär min ande, / mot himmelen den lyfter sig,
   sången ger jag till dig, / du som skapar med din kärlek.
5. Nåjå nån gåjå nån gåjå nån gå, / nåjå nåjå nåjå nåjå nå,
   nåjå nån gåjå nån gåjå nån gå, / nåjå nåjå nåjå nåjå nå.

Text: Rawdna Carita Eira. Översättning: Bo Lundmark. Musik: Frode Fjellheim.
Jubileumspsalm Trondheim, 2017.

1. Mov aalthtere vaerine tjuavka, / nåjå nåjå nåjå nåjå nå,
   låvnadahken gulliene guaka / nå jå nå jå nå jå nå jå nå
2. Mov gærhkoe lea nænnoes såekie, / nåjå nåjå nåjå nåjå nå,
   man vaajmosne roehtse jih tsåeptsie, / nåjå nåjå nåjå nåjå nå
3. Mov jaahkoe lea plijrie johke, / nåjå nåjå nåjå nåjå nå,
   mij vaajmoen tjïrr faamehke sjåvva. / Nåjå nåjå nåjå nåjå nå
4. Mov vuelie voejkenem guadta, / gieriesvoeteste alman lokngese, 
   jih mov vueliem dutnjien vadtam, / guhte gieriesvoeteste sjugnede.
5. Nåjå nån gåjå nån gåjå nån gå, / nåjå nåjå nåjå nåjå nå, 
   nåjå nån gåjå nån gåjå nån gå, / nåjå nåjå nåjå nåjå nå. 

Teekste: Rawdna Carita Eira. Meelodije: Frode Fjellheim. 
Jubileumspsalm Trante, 2017

1. Muv álltár várren tjuovggá, / nåjå nåjå nåjå nåjå nå,
   vuojnnu gållen gå sjuoludahtjá / nå jå nå jå nå jå nå jå nå
2. Muv girkko le nanos soahke, / nåjå nåjå nåjå nåjå nå,
   gávnnu vájmonam ruohttsasijt soabttse, / nåjå nåjå nåjå nåjå nå
3. Muv jáhkko le tjielgga jåhkå, / nåjå nåjå nåjå nåjå nå,
   mij muv vájmon nåv lidnásit gålggå, / Nåjå nåjå nåjå nåjå nå
4. Muv juojggusa guoddi muv sielov, / gieresvuodajn almmáj låbdijdi,
   ja muv vuolev dal dunji vattáv, / gut muv gieresvuodajn sjivnnjedij.
5. Nåjå nån gåjå nån gåjå nån gå, / nåjå nåjå nåjå nåjå nå,
   nåjå nån gåjå nån gåjå nån gå, / nåjå nåjå nåjå nåjå nå.

Täksta: Rawdna Carita Eira. Julevsámi: Valborg Mangs Märak 2017. 
Tjuojalvis: Frode Fjellheim. Troandima ávvudeapmi 2017 (Tråante 2017).

1. Mu áltár várin báitá, / nojon nojon nojon nojo no.
   Iđit čuovggas dat gollin roađđa. / Nojon nojon nojon nojo no.
2. Mu girku lea nana soahki, / nojon nojon nojon nojo no
   mas lea váimmustan ruohtas ja coakci. / Nojon nojon nojon nojo no.
3. Mu osku lea šealgi johka, / nojon nojon nojon nojo no
   mii šávvá mu váimmu čađa.. / Nojon nojon nojon nojo no.
4. Mu vuelie guoddá mu vuoiŋŋa, / ráhkisvuođain albmái loktana,
   ja mu vuelie attán dutnje, / don gii ráhkisvuođdain sivdnidat.
5. Nåjå nån gåjå nån gåjå nån gå, / nåjå nåjå nåjå nåjå nå,
   nåjå nån gåjå nån gåjå nån gå, / nåjå nåjå nåjå nåjå nå.

Teaksta: Rawdna Carita Eira. Nuohtta: Frode Fjellheim. 
Troandima ávvudeapmi 2017 (Tråante 2017).

Vår Fader, du som är i himlen. / Låt ditt namn bli helgat. / Låt ditt
rike komma. / Låt din vilja ske på jorden så som i himlen. / Ge oss i dag
det bröd vi behöver. / Och förlåt oss våra skulder, / liksom vi har
förlåtit dem som står i skuld till oss. / Och utsätt oss inte för prövning
/ utan rädda oss från det onda. / Ditt är riket. / Din är makten och
äran / i evighet. / Amen.

Mijjen Aehtjie guhte leah elmierïjhkesne. / Baajh dov nommem
aejliestovvedh. / Baajh dov rïjhkem båetedh. / Baajh dov syjhtedem
eatnamisnie sjïdtedh / guktie elmierïjhkesne. / Vedtieh mijjese daan
biejjien / mijjen beajjetje laejpiem. / Luejhtieh mijjeste maam mijjieh
meadteme / guktie mijjieh luejhtebe / dejstie guhth mijjese
meadteme. / Aellieh luejhtieh mijjem gïehtjelimmiej sïjse, / vaallah
vaarjelh mijjem bahheste. / Juktie rïjhke lea dov, / faamoe jïh earoe
ihkuve aajkan. / Aamen.

Áhttje mijá / guhti le almen. / Ájlistuvvus duv namma. / Båhtus duv
rijkka. / Sjaddus duv sidot, / gåk almen, nåv aj ednamin. / Vatte
midjij uddni / mijá bäjvvásasj lájbev. / Ja luojte midjij suttojdimme
ándagis, / nåv gåk mij aj luojttep / mijá velgulattjajda. / Ja ale mijáv
gähttjalibmáj lájddi, / ájnat várjjala mijáv bahás. / Juhte duv le rijkka
/ ja fábmo ja herlukvuohta / ihkeven ájggáj. / Amen.

Áhčči min, don guhte leat almmis. / Basuhuvvos du namma. / Bohtos
du riika. / Šaddos du dáhttu, mo almmis nu maiddái eatnama alde. /
Atte midjiide odne min beaivválaš láibámet. / Ja atte midjiide min
suttuideamet ándagassii / nugo maiddái miige ándagassii addit min /
velggolaččaidasamet. / Alege doalvvo min geahččalussii, / muhto
beastte min bahás eret. / Dasgo du lea riika ja / fápmu ja gudni /
agálašvuhtii. / Ámen.

Att lära känna dig är min längtan, att lära känna dig. Att komma nära, nära ditt hjärta, se vem du verkligen är. Du är min Far och jag är ditt barn, jag vet att du älskar mig. Att va’ i din närhet, höra dig tala, det är det enda för mig.

Svensk text och musik: Bo Järpehag 

Kristus, vi tackar dig för din outsägligt rika gåva.
Du blev ett svar på vår bön,
ett bröd för vår hunger.
Hjälp oss nu att vara ditt svar till dem,
som saknar vad vi äger i överflöd.
Hjälp oss att höra det rop som du har hört,
förstå den nöd som du har förstått,
tjäna den mänsklighet som du har tjänat.
Uppenbara för oss ditt bords hemlighet:
ett enda bröd och
en enda mänsklighet.
Amen.

Kristuse, datnem gijhtebe dov joekoen ræjhkoes vadtesi åvteste.
Datne mijjen rohkelassen vaestiedassine sjïdtih,
jïh laejpie mijjen nealkose.
Viehkehth mijjem dov vaestiedassine dejtie årrodh
gïeh ohtsedieh dam mij mijjen luvnie velvie.
Viehkehth mijjem tjåårvehtassem govledh maam datne govleme,
neavroem guarkedh maam datne guarkeme,
almetjidie dïenesjidh giejtie datne dïenesjamme.
Dååjrehth mijjese dov buertien tjeakoesvoetem:
Aajne laejpie jïh
aajne åålmege.
Aamen.

Duv gijttep, Kristus, duv sárnnomahtes valjes vattáldagás.
Dån sjaddi mijá råhkålvisá vásstádussan
ja mijá nielge lájbben.
Viehkeda mijáv årrot duv vásstádussan sidjij,
gejs mijá vallje vádnun.
Viehkeda mijáv gullat tjuorvvasav mav dån le gullam,
niedav dádjadit nåv gåk dån dádjadi,
almasjmáttov dievnastit mav dån le dievnastam.
Bigoda midjij bävdát tjiegosvuodav:
akta ájnna lájbbe ja
akta ájnna almasjmáddo.
Amen.

Mii giitit du, Kristus, mearehis rikkis attáldagat ovddas.
Don šaddet min rohkosa vástádussan
ja min nealggi láibin.
Veahket min dál šaddat du vástádussan sidjiide
geain váilot dat maid mii badjelmearálaččat oamastit.
Veahket min gullat dan čuorvasa man don leat gullan,
ipmirdit heađi nu mo don leat dan vásihan,
bálvalit olmmošsoga man don leat bálvalan.
Almmustahte midjiide du beavddi čiegusvuođaid:
okta áidna láibi ja
okta áidna olmmošsohka.
Ámen.

1. Härlig är jorden, / härlig är Guds himmel,
   skön är själarnas pilgrimsgång.
   Genom de fagra / riken på jorden
   gå vi till paradis med sång.
2. Tidevarv komma, / tidevarv försvinna,
   släkten följa släktens gång.
   Aldrig förstummas / tonen från himlen
   i själens glada pilgrimssång.
3. Änglar den sjöngo / först för markens herdar.
   Skönt från själ till själ det ljöd:
   Människa, gläd dig, / Frälsarn är kommen,
   frid över jorden Herren bjöd.

Text: B.S. Ingemann 1850, C. Bååth-Holmberg 1884. 
Musik: schlesisk folkvisa/Leipzig 1842.

1. Eatneme tjaebpies, / aehtjien Elmieh aevies,
   Almetjh aavosne heevehtieh!
   Pijlgrimi baalkah / seadtoes leah,
   gosse Paaradijsese vaedtsibie.
2. Biejjieh gujht båetieh, / jaepieh gelkieh vaasedh.
   Maadtoej gïejide vaedtsibie.
   Ij Elmien vuelie / gåessie gan gaarvenh,
   jïh mijjen vaajmoeh aavosne.
3. Dan jïjjen eengkelh / geerjene laavloejin.
   Almetjh bååhperen goltelin:
   Jupmelen raeffie / almetje aavodh!
   Mijjen lea lutnjestæjja!

Teekste: B.S. Ingemann 1850, C. Bååth-Holmberg 1884. Jarkoestimmie: Anna Jacobsen jïh Bierna Leine Bientie 1994. Meelodije: schlesisk folkvisa/Leipzig/Breslau 1842. 

1. Hávsske le ednam, / hávsske Härrá almme,
   jasska sielo vájaldi.
   Gäjnno le guhkke / väráldin vádtset,
   de almen ávos lávludi.
2. Ájge val båhti, / ájge de vas vássi.
   Buolva buolvajt guoradi.
   Almmelasj lávllom, / mälggadij gullu,
   gå sielo almmáj vájaldi.
3. Ieŋŋgila vuostak / lávllun räjnárijda.
   Sielos sielluj tjuodjalij:
   Guddneda Härráv! / Ednamin ráfe!
   Ge, uddni Jesus rieagádij!

Täksta: B.S. Ingemann 1850, C. Bååth-Holmberg 1884. Sábmáj: O. Lindgren 1949, P. Gælok ja S. Gælok 1989. Tjuojalvis: Breslau 1842.

1. Hávski lea eatnan, / hávski Ipmil albmi,
   sielut vázzilit allelii.
   Eatnamiid čáppa / čađa mii vázzit
   lávlumiin paradiijásii.
2. Áiggit vel bohtet, / áiggit galget vássit.
   Sogat sogaid leat čuovvumin.
   Álo goit skádjá / almmálaš nuohtta,
   sillomet illulávlagiin.
3. Eŋgelat lávlo / eatnan báimmaniidda. 
   Sielus sillui dat skájaidii.
   Olmmoš, dal illut, / Jesus lea boahtán;
   Ráfi son buvttii eatnamii.

Teaksta: B. S. Ingemann 1850, C. Bååth-Holmberg 1884. Sápmái: Georg Gripenstad 1955, barg. Nuohtta: šlesialaš/Leipzig 1842. 

Jupmele dijjem bueriesjugnede jïh dijjem vaarjele.
Jupmele jïjtse ååredæjjine dijjese tjuavka jïh dijjem aarmode.
Jupmele jïjtse ååredæjjam dijjen gåajkoe jarkoe jïh dijjese raeffiem vadta.
Jubmelen: Aehtjien jïh Baernien + jïh aejlies Voejkenen nommesne.
Aamen.

Härrá buorissjivnnjedus dijáv ja várjjalus dijáv.
Härrá tjuovggijus árudijás didjij ja årrus didjij ármmogis.
Härrá jårggålus árudijás didjij ja vaddus didjij ráfev.
Jubmela: Áhtje ja Bárne + ja ájlis Vuojŋŋanisá namán.
Amen.

Herren välsigne er och bevare er.
Herren låte sitt ansikte lysa över er och vare er nådig.
Herren vände sitt ansikte till er och give er frid.
I Guds: Faderns och Sonens + och den heliga Andens namn.
Amen.

Hearrá buressivdnidivččii din ja várjalivččii din.
Hearrá čuvgešii muođuidis didjiide ja livččii
didjiide árbmugas. Hearrá jorgalivččii muođuidis
din beallái ja attášii didjiide ráfi.
Ipmila: Áhči, Bártni + ja bassi Vuoiŋŋa nammii.
Ámen.