Silvbergs kyrka

Namnet Silvberg, som år 1396 skrevs Silfbergheno, innehåller silver och berg, vilket tyder på "bergverk" och "gruvfält". Östra Silvberg är en av Sveriges äldsta silvergruvor, äldre än Sala. Den hade sin storhetstid under 1400- och 1500-talen. En ödekyrkogård vid gruvfältet vittnar om platsen för det medeltida Sankt Nicolai kapell, uppkallat efter detta helgon som brukar avbildas med tre guldklimpar i handen. Kanske kallades kyrkan så för att man hoppades kunna utvinna guld där. År 1636 fann man även guld, för första gången i Sverige. Sankt Nicolai anropas annars främst av sjömän i nöd, och är mycket vanlig på ikoner i den rysk-ortodoxa kyrkan.

Silvberg fick en egen kyrkoherde år 1486. Området till-hörde tidigare Stora Tuna och när gruvbrytningen avtog i slutet av 1500-talet återgick bygden dit och blev en kapellförsamling fram till år 1861 då den på nytt, och ungefär lika länge som tidigare, blev ett eget pastorat i 100 år. Under perioden från 1962 till 2009 bildade Gustafs och Silvbergs församlingar ett gemensamt pastorat.

Kyrkan

En kyrka för hela Silvbergs fjärding i Stora Tuna socken började byggas år 1834 vid Grängshammar, som med sitt järnbruk då var den största tätorten. Bruksdisponenten vid denna tid, kapten Mechanicus Olof Forsgren skänkte platsen på Vårfrukullen som kyrkan uppfördes på och han var dessutom arkitekt för kyrkan tillsammans med Samuel Enander från Överintendentsämbetet i Stockholm. Forsgren ledde själv kyrkbygget i början av 1830-talet och kom att integrera kyrkan i bruksmiljön som han också skapat på platsen. Forsgren använde ett lättillgängligt byggmaterial i kyrkomurarna till Silvbergs kyrka, nämligen slaggflis.

Kyrkan fick en originell utformning så till vida att den är åttakantig med ett litet torn centralt placerad på kyrktaket. En förebild anses Skeppsholmskyrkan i Stockholm från 1823 vara. I Silvberg ligger vapenhuset i söder och sakristian i norr, eftersom Forsgren placerat vapenhuset med ingången vänd mot herrgården i Grängshammar. Det leder till att koret inte har sin vanliga plats i öster.

Kyrkorummet har ett kupolvalv i trä och orgelläktaren bärs upp av sex träpelare. Inredningen speglar nyklassicismens strama och sparsamma utsmyckning. Altaret är kombinerat med en predikstol mellan dubbla träpelare i vitt och guld, sammanbundna av en båge. Detta är ett verk helt och hållet av Forsgren, då Enander i sin officiella ritning hade uteslutit både pelarna och bågen.

Kyrkan restaurerades inför 100-årsjubileet år 1933. Den senaste restaureringen gjordes 2009-10 och gav kyrkan en delvis ny och varm färgsättning.

Det östra silverberget, Öster Silvberg, är känt sedan 1300-talet. Som gudstjänstlokal för gruvfolket och bönderna i bygden uppfördes redan då eller på 1400-talet ett kapell vid gruvan. Det fick namnet Sankt Nicolai och fanns fram till 1854 då det såldes på auktion och revs. Genom uppritningar och dokumentation från den tiden kan man få en uppfattning om kapellets utseende. Dess inventarier spreds, några hamnade i den nya kyrkan, andra försvann och några återfinns idag på Dalarnas museum. Kvar på platsen finns idag en ödekyrkogård, restaurerad 1941, så att två gravstenar finns kvar liksom kapellets grundmurar.

Kyrkklockorna

Lillklockan i Silvbergs kyrka var förr storklocka i klockstapeln vid Sankt Nicolai kapell. Klockan göts av Hans Jacob Bierman år 1681 i Gagnef för "SÖLFBARGS CAPPELL". Inskriften på klockan lyder KOMMER HÄR OCH LÄTER OSS HERREN GVH PRISA. Kyrkans nuvarande storklocka göts till Nicolai kyrka av Johan A Beckman i Stockholm år 1856. På den återfinns en av de flitigast använda verserna på kyrkklockor, KOMMER OCH LÅTER OSS TILLBEDJA OCH KNÄBÖJA OCH NEDFALLA FÖR HERRANOM, från psalm 95.

Altaret och predikstolen

Altaret i Silvbergs kyrka är av sarkofagtyp, som symboliserar Jesu Kristi död. När församlingen på sarkofagens "mensa" eller bordsskiva, firar mässa och där i nattvards-kärlen ställer fram bröd och vin, firas Jesu Kristi uppståndelse, som ovanför i predikstolen förkunnas.

Triumfkrucifixet

Till vänster om altaret och predikstolen syns i koret triumf-krucifixet och dopfunten, vilka båda troligen är från slutet av 1400-talet. På korsets tre armar citeras Markusevangeliet 15:37, Lukasevangeliet 23:46 och Matteusevangeliet 27:50, och nederst står:

"O rene Gudz lamb, oskyldig på korset för oss slachtat" och över Jesu huvud finns texten: "Nasarenus, rex Judeorum" – Jesus från Nasaret, judarnas konung.

Kyrkogården

Silvbergs kyrkogård har ett vackert kuperat läge bland gamla ekar vid Grängshammaråns utlopp i sjön Grängen. Kyrkogården har en stor variation av gravvårdar som delvis speglar bygdens historia. Bland de som finns begravda där märks Olof Forsgren som vilar under de ekar han planterat. Alla gravstenar är vända mot kyrkan.

Orgel

För 1 500 riksdaler anskaffades år 1860 en Frans Anderssonorgel på sju stämmor. Den är den enda kvarvarande orgel av denna typ på fastlandet. Den används sällan i dag. I samband med kyrkorestaureringen på 1930-talet installerades en Olof Hammarbergorgel på fjorton stämmor bakom den gamla orgeln, den orgel som vanligen används vid gudstjänsterna.

Ljuskronor

Kyrkans gamla ljusstakar kommer från Nicolai kapell, en tvåarmad medeltida järnljusstake, en malmljusstake från 1600-talet, två mässingsljusstakar från 1700-talet och två järnljusstakar daterade med årtalet 1762 i botten. I Nicolai kapell fanns tre ljuskronor varav två är bevarade och häng-er i Silvbergs kyrka. Mässingsljuskronan under kupolen är från år 1663. Plåt- och träkronan i 1700-talsform hänger nu över helgonskåpet. Den har under många år förvarats på kyrkvinden, men är nu restaurerad, kompletterad och har återtagit sin plats i kyrkorummet.

Textilier

I kyrkan finns många äldre textilier, som ett blått Maria-kalkkläde från 1600-talet och en blå mässhake från slutet av 1400-talet. Till kyrkans klenoder hör ett antependium i ylle från 1500-talet, det så kallade Silvbergstäcket. I Dalarnas museum förvaras en svart sammetsmässhake.

Det medeltida altarskåpet

Altarskåpet från Sankt Nicolai kapell har med stor sannolikhet tillverkats i en verkstad i Lübeck omkring 1490. Flera av figurerna saknar sina attribut vilket gör dem svåra att identifiera. I mittpartiet står Jungfru Maria med Jesusbarnet på armen. Tillsammans griper de om ett ciborium där man förvarade de helgade oblaterna. På Marias högra sida står Johannes Döparen med ett lamm i knät och på hennes vänstra sida Sveriges skyddshelgon Sankt Erik. I den högra flygeln står Antonius Eremiten, munkväsendets grundare och vid hans sida en gestalt som antas vara Sankt Stefanus, och i den undre raden troligen Petrus och Sankt Laurentius. I den vänstra flygeln finns Sankta Birgitta vid en pulpet och vid hennes sida hennes dotter Katarina av Vadstena. På den nedre halvan finns Sankta Gertrud som ivrade för kyrkobygge och bredvid henne Sankta Katarina av Alexandria. Altarskåpet förvaras idag i Dalarnas museum.

Helgonskåp

I koret finns till höger om altare och predikstol ett helgonskåp som attribuerats till Sankt Erik. Det är troligen tillverkat i slutet av 1400-talet. Sankt Erik brukar avbildas skägg-lös, med rustning och mantel, svärd, riksäpple och krona. Man kan se spår av hans utrustning i helgonskåpet. Ursprungsmålningen i skåpet har tagits fram efter en restaurering, men figurerna på skåpets sidor är fragmentariska.

I sakristian

I sakristian finns en del av en träskulptur som en gång funnits i Sankt Nicolai kapell. Den föreställer Kristoffer som bär Jesusbarnet över floden. En medeltida uppfattning var att om man betraktade en bild av Sankt Kristoffer skulle man den dagen vara skyddad från ond bråd död. Gruvarbetarna vid Östra Silvbergs gruva hade säkert gärna andakt framför denna bild innan de gick ner i gruvan. Just sådana gudstjänster har förekommit vid andra gruvor, till exempel i Garpenberg. Kristoffer är annars de vägfarandes skyddshelgon.

Kyrksilver

Silvberg ansågs vara en mycket rik församling och det berättas om 1600-talets förmögna silvbergsknapar som hade silverskodda hästar. När Gustaf Vasa brandskattade Dalarnas kyrkor hämtade han åtta kilo silver från församlingen. Det som finns kvar från medeltiden är delar av en kalk, där foten är medeltida men cuppan har blivit omgjord i omgångar.

Dopfunten

Mellandelen av dopfuntens fot har en trollknut eller en labyrint där man föreställde sig att den onde skulle gå vilse och inte kunna göra dopbarnet något ont. Fram till början av 1600-talet doppades barnen helt ner i vattnet. Men då kyrkorna inte var uppvärmda, beslöt man att ersätta nedsänkningen med tre händer vatten på barnets huvud. Detta räddade troligen livet på många spädbarn, eftersom dopet ägde rum bara dagar efter födseln och modern inte fick närvara vid dopet då hon inte var kyrktagen och sålunda betraktades som oren. På både cuppa och fot finns spår av färg och rester av bemålning. Eventuellt finns paralleller till dopfuntar från Trondheim i Norge.

Livet i kyrkan idag

I Silvbergs kyrka arrangeras många sång- och musikprogram. Under året har populära tänkarkvällar genomförts. Under sommaren är det friluftsgudstjänster vid trefaldighetskällan, gamla Jutbo, gökgudtjänst med Gustafs vid Laggarbo, gudstjänst vid kapellplatsen i Östra Silvberg och gränsmöte med Norrbärke församling.