Maria Koolen Hellmin, Sollerön kyrka

– Vad händer när nya bilder förenar sig med den gamla kyrkans välvda tak, undrar Maria Koolen Hellmin. Hon prövar och prövar. Vill att samtidens bildspråk ska finna sin plats, bli ett slags nutida kyrkomåleri, som i berättelser och teknik tar vid efter medeltida målningar. Maria Koolen Hellmin är skulptör, van att arbeta med olika material och i stora format. I Sollerö kyrkas stiliga, stillsamma tak, för hon till skikt av bilder som i lager på lager breder ut sig på välvda ytor. I lugn och långsam takt avlöser bilder varandra. Där olika projektioner går omlott uppstår – genom nya konstellationer – hela tiden nya motiv. Det är en bildernas egen kanon, i kyrkans svindlande rum.

Under bar himmel – Underbar himmel är titel på verket. Kanske förnims känslan av sommardag, på rygg i gräset och skyns skönhet, där molnens rörelser bildar ständigt nya mönster. Kanske syns något skrämmande – som i medeltida målningar där det vackra och vardagliga möter djävul och ondska. Maria Koolen Hellmin vill slå an en ton som klingar både ljuvt och kärvt. Under bar himmel blir vi sköra och skyddslösa. Där lever den hemlösa. Där är regn och storm obevekliga. Som en del av verket har Torbjörn Grass format ljudbilder och Jon Nyström har kodat bild och ljud till konstellationer som aldrig återupprepas. Flyktiga, bevingade varelser har landat i kyrkan, på genomsiktliga tavlor. En välkomnar vid kyrkporten, med vingarna rakt upp. Framme vid altaret gör förgängelsen sig påmind – den döda insektskroppen är i sönderfall, men de spröda tunna vingarna är intakta, flygbara. Skönheten är bevarad hos döda insekter. Det tycks som om pärlemorskimret ökar sin lyskraft, konstaterar konstnären. Nära finns tanken att återuppståndelse är möjlig.

Kyrkans lilla kapell har rottrådar långt bort i tiden. Här finns ljuskrona och kista från en äldre kyrkobyggnad – och ett fönster som skapar samband med det spirande livet utanför. Maria Koolen Hellmin ser hur kyrkan, starkt förankrad hos tidigare generationer, öppnar sig för oss som lever nu. Med sin konst – ett vilt och okuvligt gräs – vill hon bryta gränsen mellan inne och ute. Göra kyrkans väggar, tak och golv mindre definitiva. Maria Koolen Hellmins verk finns i offentliga miljöer runt om i Sverige. Hon har också arbetat gränsöverskridande mellan skulptur och koreografi och varit professor i Konstfacks institution för Färg och Form. En lång sjukdomstid, med försvagad fysisk styrka, fick henne att börja fotografera, och i samspel med rummets former blir även bilderna skulpturala. 

Solleröns kyrka

Här på Sollerön står kyrkan fast rotad i historien. Den är utkomsten av en strävan att få bilda egen socken, självständig från Mora. Själva hade man varit länge, men inte ensamma. Genom århundradena kom ön att bli en viktig knutpunkt för sjöfarande och för handel.

Ön har befolkats redan under stenåldern. Därefter kommer de rika förekomsterna av sjö- och myrmalm i Ovansiljan att bidra till Solleröns storhetstid. Från denna storhetstid härstammar Dalarnas största vikingatida gravfält i Bengtsarvet och Utanmyra. Den vittnar om en rik, fast bebyggelse från omkring 800–1050. Det är också från denna tid öns stolta båtbyggartraditioner härstammar. Efter vikingatiden förändras livet på ön. Jordbruket blir huvudnäringen. På den gamla kultplatsen i Bengtsarvet uppför man tidigt ett kapell, som man idag vet mycket litet om. Dess efterträdare Soolöens eller möjligen S:t Laurentii Capel, byggs på 1500-talet och det är då man uppgår i Mora. Från denna tid kommer Dalarnas äldsta bevarade kyrkklocka, gjuten 1530. 

Som på många andra öar bidrar bristen på landvägar till en samhörighetskänsla och egna traditioner som skiljer sig från de som brukas på fastlandet. Inte sällan gör ö-tillvaron att vissa traditioner eller hantverkskunskaper, som Solleröns stolta båtbyggande, att dessa konserveras och traderas vidare i bygden. 

Eftersom gudstjänst bara firades varannan söndag på Sollerön, kunde rodden över till Mora bli krävande, inte minst under svåra väderförhållanden. Vid den stora böndagen 1773 drar en storm över Siljan vilket gör att båtarna inte kan lämna Sollerön. För att ha uteblivit från högmässan bestraffas samtliga med böter. Länge hade man hos kungen sökt tillstånd att få bilda egen socken, men utan resultat. Efter 1773 blir dock öbornas vädjan än mer hårdnackad, tills man malt ner motståndet i huvudstaden. 1776 ges arkitekt Olof Tempelman i uppdrag att rita den nybildade socknens nya kyrka. Bygget av kyrkan pågår sedan under hela 1780-talet.

Inredningen från det gamla kapellet finns införlivat som ett eget kapell i sakristian. Att vandra mellan nyklassicistiska kyrkorummet och in i kapellet med dess gamla barockinredning, är att som att uppleva ett litet koncentrat av Sollerön. Här har generationer ömt vårdat arvet av det förgångna, fram till mina och dina dagar.