Reflektionen över Midfastosöndagen. Tema; Livets bröd
Man blir som man umgås, sägs det. Vilket poängterar att vi påverkas mer än vi tror av omgivningen. Kanske skulle man kunna säga; vi blir det vi äter! Visst påverkas kroppen av det vi stoppar i oss, kanske mer än vi tror. Vi talar om ”måltidsgemenskap”. Måltiden inte bara som intag av fysisk näring utan som gemenskap med dem vi delar måltiden med. Så både måltiden och gemenskapen påverkas oss.
Människan har också en annan hunger än efter mat. Hungern efter mål och mening med livet. Det räcker inte man de grundläggande fysiska behoven, när de är uppfyllda gör sig de andra påminda. Hungern efter ett ”annat bröd” än det fysiska. Den där själsliga hungern försöker vi mätta på många olika sätt. De allra flesta har en andlig längtan under ytan. Vi lever i en väldigt materialistisk värld, men människan är mer. Om Gud skapat oss med en längtan efter sig själv, kommer inget annat kunna fylla det tomrummet. Jesus talar om det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.
Jesus kallar sig själv för livets bröd. Den som kommer till honom skall aldrig hungra. Han menar att han är det som mättar den andliga hungern.
Gemenskapen med Jesus, tex när vi firar nattvard och tar emot bröd och vin, är ett möte med Gud, men också med varandra. Den måltiden påverkar oss också. ”Så är vi fastan många, en enda kropp för alla får vi del av ett och samma bröd.” Så blir vi Kristi kropp.
