Vad är frid för dig?

Ordet frid kan betyda så många olika saker. Allt från kroppslig frid till själslig frid. Hur gör man då för att uppnå frid i livet? Vi ställde frågan till flera medlemmar i församlingen och bad dem berätta hur de gör för att skapa frid. Här nedan kan du läsa svaren. Och som en bonus så har vi frågat våra medlemmar om de har upplevt någon annorlunda jul. Som kanske inte var så fridfull?

FRÅGORNA
1. Vad är frid för dig?
2. Var hittar du frid?
3. Har du något tips att dela med dig?
4. Har du något år upplevt en annorlunda jul?

1. Frid för mig är när jag känner att jag är närvarande här och nu. När vardagens sysslor, tankar och utmaningar sjunker undan och jag kan njuta av stillheten i stunden

2. Jag kan hitta frid på olika sätt.  Det kan vara när jag lyssnar på klassisk musik eller annan musik som jag tycker om eller när jag är ute i naturen och sätter mig på en stubbe eller sten och bara sitter där och tittar på det som finns omkring mig.

3. Unna dig stunder då du gör saker som ger dig lugn och frid. Ibland bokar jag tid med mig själv i almanackan.

4. När jag var liten firade vi jul på landet tillsammans med hela släkten. Höjdpunkten för oss barn var när tomten kom. Vi stod vid fönstret och såg när tomten kom gående i mörkret med sin lykta och en säck med julklappar. På den tiden hade tomten en tomtemask av gummi som gjorde att man inte kunde se vem som fanns under beklädnaden. Tomtemasken såg rätt läskig ut och den täckte hela ansiktet förutom två hål för ögonen. En liten flicka som var med för första gången blev  fullständigt vettskrämd när tomten kom  och började storgråta. Hon var så skärrad att tomten var tvungen att ta av sig masken för att lugna henne. Inte alls kul för oss övriga när hela magin försvann. Efter det trodde jag absolut inte på tomten!

1. Frid för mig är helt enkelt en känsla av lugn och ro.

2. Jag kan hitta det ute i naturen och viss musik ger mig direkt en känsla av lugn (motsatsen finns också).

3. Kärlek - Att leva ihop med någon jag älskar och som älskar mig ger en stabil grund för att uppleva frid.

1. Sinnesro, tystnad, lugn och tillfällen där tankar som man kanske inte alltid gillar, glider förbi och fylls med nya tankar som gör mig glad, positiv och kreativ. 

2. Ryggläge hemma på bryggan med tårna i vattnet. Här, hemma på bryggan vid sjön i nationalparken, mitt i den småländska bokskogen, här finns friden, lugnet och tystnaden. En bra plats för frid med bara naturens ljud. Fjärran från storstadsstressen, buller och allehanda oljud.

3. Det finns inga genvägar. Men musiken, friluftsliv, yoga och meditation är bra spår för att hitta olika platser till frid. Att verkligen lyssna på sig själv och följa hjärtat, lyssna mindre på andras önskningar.

4. Inte direkt. Men många idéer om hur man skulle vilja att julen firades. En jul där man fokuserar på lugn och fysisk aktivitet, istället för paket och att vara på så många platser som möjligt samtidigt.

1. Ett inre lugn, en känsla 

2. Oftast i naturen eller i kyrkan

3. Ta vara på den stund av frid du känner. Den kan infinna sig egentligen lite varstans. Våga stanna upp. 

4. Min kusin hästar rymde en julafton, så vi fick gå ut i skogen och leta hästar istället för att titta på Kalle Anka. 

1. Min frid finner jag oftast hemma när jag sätter mig bekvämt tillbakalutad, sluter ögonen och kopplar av samtidigt som tankarna får vandra fria. Om jag haft ett problem att lösa, någonting som behöver göras och det nu blivit utfört ger mig en känsla av välbehag som underlättar sinnesfriden.

2. Ja, jularna. De har vanligen varit traditionella, förr med familj men nu något jag får fira ensam hemma. En stund då och då också i kyrkan där man träffar vänner och läser jultexterna. 

3. ---

4. En jul som blev lite annorlunda var när vi var i södra Israel. Vi bodde då på Shulamit gardens hotel i Eilat och var ett stort sällskap som satt ner till en annorlunda julmiddag. Det var Hanukkah samtidigt. Särskilt kommer jag ihåg de friterade syltmunkarna, så goda!

1. Frid då känner jag mig lugn i harmoni med andra, omvärlden och mig själv.

Frid då jag kan känna någon kontakt med naturen, enkelheten, meningen med livet, någon högre makt.

2. Frid kan jag känna när jag lyssnar på musik, när jag är i skogen eller ser oändligheten på havet eller fjällen.
Frid kan jag känna tillsammans med andra människor även de som jag inte känner.

3. Försöka se positivt på livets upp och nergångar och ta det som kommer och göra det bästa av det hela.

Rapadalens höga vattennivå fick oss att välja vägen genom Snavvavagge. En lång uppförsbacke i blockterräng. Ryggsäcken, packad med det vi behövde den närmaste veckan, kändes tung. Mödosamt tog vi oss uppför, steg för steg och när vi skymtade Snavvajaure, visste vi att vi nått vår högsta punkt. Dock var det långt kvar till vårt mål för dagen. Pielaslätten, där vi skulle övernatta.

Vandringen fortsatte efter sjöns strand kantad av stora stenblock, som ibland kunde vicka till då man klev på dem. Svettblötan på ryggen kändes obekväm, men varm. Lågt liggande moln   svepte genom dalgången och ibland kändes det som man behövde ducka för att inte krocka med dem. Små, täta vattendroppar slog emot oss.

Vid slutet av sjön fann vi utloppet ner mot Rapadalen. Vid vägen upp mot Snavvavagge hade hjärtat fått bekänna färg, nu på väg nerför var det knäna som fick jobba utöver det vanliga. Ryggsäcken kändes allt tyngre och när vi, efter ytterligare en timmes vandring, nådde fram till Pielaslätten kändes denna gräs och starrbevuxna slätt mer än välkomnande. Ryggsäckarna åkte av. Tältet restes och Trangiaköket tändes. Den svettblöta skjortan byttes. En portion frystorkad köttgryta senare, satt vi och blickade ut över rapaälvens lopp och ett sällsamt lugn föll över mig.

Ett lugn av kroppslig vila.

                                                                                       *

Efter en arbetsvecka präglad av en uppsjö bekymmer, som måste hanteras, satte jag på mig min lätt packade dagsturssäck och började vandra mot vår stuga i skogen. Omfamnad av skogens grönska började problemen sakta blekna. Stegen blev allt lättare; den mjuka skogsstigen liksom smekte mina fötter. Luften var lätt att andas. En korp flög över mig med tunga vingslag och en skogsduva flög upp framför mig, men så la sig lugnet igen.

Efter att jag passerat den lilla bäcken började jag längta efter det omisskännliga tecknet. Ett vinddrag över stigen talade om att nu var vi nära sjön. En hälsning som jag var van vid, men som alltid var lika välkommen.

Framme vid stugan, satte jag på en kopp te, satte mig vid fönstret och blickade ut över sjön. En sällsam frid föll över mig.

En frid av själslig vila