Alla kan vi hamna i lägen då livet känns tufft och man är ledsen, orolig eller rädd. Då gör det skillnad att få samtala med någon som tar sig tid att lyssna på hur man har det, och vad man tänker och känner. I kyrkan kallar vi sådana samtal för själavårdssamtal.
Ett själavårdssamtal kan ske öga mot öga i ett rum, via telefon, skype, chatt eller kanske brev. Själavård är en del av kyrkans omsorgsarbete och finns med i mycket av det som sker i kyrkan. I gudstjänsten, vid dop, vigsel och begravning. I möte med konfirmander, besök på sjukhus och vid hembesök.
När man samtalar enskilt (är i samma rum, via telefon, internet eller skriver brev) med en präst eller diakon kallas det enskild själavård. Ibland är det själavårdande samtalet mer förebyggande. Ibland sker själavården när det är kris, och ibland innebär själavård andlig vägledning. Själavård har alltid funnits i den kristna kyrkan. Förr handlade det ofta om bikt som innebär att man bekänner sin synd och skuld och får ta emot Guds förlåtelse. Bikten är än idag en möjlighet i Svenska kyrkan. Det själavårdande samtalet kan föregå en bikt eller vara helt fristående från det, beroende på vad samtalet handlar om.
För prästen och diakonen är tron på Gud en självklar grund i själavårdssamtalet. Men för den som söker en präst eller diakon för samtal behöver tron inte vara självklar eller ens finnas. Både diakon och präst har tystnadsplikt om det som sägs under ett enskilt själavårdssamtal. Eftersom bikten, att ta emot bekännelsen (och räcka Guds förlåtelse) är ett av prästens uppdrag så har prästen en strängare tystnadsplikt som kallas absolut tystnadsplikt.
I tjänsten jourhavande präst är det präster som svarar i telefon, som chattar och som svarar på brev.
Kontaktuppgifter till präster och diakoner i Skara pastorat finns under sidan Personal.
Läs mer om jourhavande präst och tystnadsplikt på Svenska kyrkans hemsida.