VECKANS KRÖNIKA
Det är en inställning till livet som passar bra. Ack, eller som Siddharta Gautama, det vill säga Buddha, sade någon gång: "alla sammansatta ting är lidande”.
Såg att man nu på sina ställen startat kurser i pessimism. Bra balans mot alla kurser i att vara glad. De brukar gå på temat ”det är inte hur man har det, utan hur man tar det”.
Kräkfärdig
Den utsagan får en att bli alldeles kräkfärdig. Fattar inte hur någon kan stå ut med att säga det. Tänk dig att formulera de orden till en 28-årig småbarnsmamma, som just fått diagnosen inoperabel hjärntumör! Eller till den familj och den gemenskap som står runt en sådan kvinna?
Nej. Orden slår obevekligt och obarmhärtigt tillbaka. Vi är inte alltid författarna till vårt livs historia. Vi bestämmer inte alltid själva vårt livs väg.
Upptäcka livet
Sedan är det en annan sak att vi, du och jag, i dödens och smärtans närhet, har en förunderlig förmåga att upptäcka liv. Att se glädjen i de små, tillsynes obetydliga händelser, som vi annars går rakt förbi.
Att vi i dödens och smärtans närhet kan mötas på ett djupare och kanske ärligare sätt än vi annars inte vågat. För när allt är förlorat finns inget mer att förlora.
Och kanske är det också så att vi, när vi är som allra närmast döden också, på ett paradoxalt sätt, samtidigt är ytterst nära livet. Det tillhör livets djävlighet att vi drabbas av katastrofer, svek och förräderi, sjukdom och död.
Död till liv
Det tillhör vår gudomlighet att vi kan bli vända från död till liv. Som Jesus restes upp från döden. Det tar inte bort något av det svarta.
Men det föder i oss en tacksamhet för att livet är starkare än döden, kärleken mäktigare än likgiltigheten och för att ljuset lyser i det mörker som aldrig får makt över det.
Men ibland klagar vi över saker som alls inte är viktiga. Och vi låter vår energi dräneras av saker som egentligen saknar betydelse.
Så till dig som klagar över att tevattnet denna morgon var för ljummet säger jag: det är inte hur man har det, utan hur man tar det. Men bara till sådana klagomål.
Och ibland kan jag nog ändå tänka mig att sätta ett T framför skylten på min bil
Av Rolf Wollert, präst i Sollebrunn med omnejd
Publicerad 7 oktober 2016