I mitten av september gav sig Alva och några andra svenska ungdomar av till Filippinerna, ett av de länder som ingår i utbytesprogrammet. Men de kom inte så långt, till att börja med. En tyfon hindrade nämligen Alva och hennes nyfunna vänner att få åka vidare.
- Det blev en oplanerad weekend i Amsterdam, där vi ”fastnade” några dagar, säger hon med ett leende, men tillägger att de snart kunde fortsätta som planerat.
Väl framme i Filippinerna var upplägget som det brukar inom utbytesprogrammet: gemensamma träffar i Manila och två perioder i två olika delar av landet. Alva och en tjej från Göteborgs stift fick åka till norra delen av Filippinerna där de mötte sin första värdfamilj. Vistelsen innebar förstås att de deltog i församlings- och gudstjänstlivet.
- Vi var med i en ungdomsgrupp. Och så har vi firat gudstjänst. Där vi var hade man två gudstjänster. En som började klockan sex på morgonen och en som började klockan åtta. Men en söndag följde vi med biskopen, och då blev det tre tidiga mässor på samma dag!
En annan dygnsrytm
Hon konstaterar att den filippinska befolkningen följer solen på ett annat sätt än vi gör i Sverige. Dygnsrytmen är annorlunda.
- Många går upp vid fyratiden på morgonen. Men de lägger sig ju också klockan nio på kvällen. Att gudstjänsterna var så tidiga berodde dels på det och dels på att de som är bönder skulle kunna fira gudstjänst tidigt innan de började arbetsdagen.
I vistelsen ingick också att göra besök hemma hos familjer. Och de svenska tjejerna var minst sagt välkomna. Många ville ta chansen att bjuda hem ungdomar från en annan del av världen.
- Det var tanter från församlingen som skjutsade runt oss i bilar. Vi kunde göra uppemot fem familjebesök under en dag! Men det var ju jätteintressant att få möta vardagen hemma hos människor, säger Alva.
Samhällssituationen i landet skiljer sig från den svenska på flera sätt. Alva såg fattigdom, även om hon inte märkte av den så mycket i de sammanhang där hon själv levde.
- Vi bodde i medelklassfamiljer. Och det innebar att vi i alla fall hade toalett, det fanns mat på bordet och familjen hade mer än två rum.
Men hon lade också märke till att de som hade mer också var mer benägna att dela med sig.
- Är man rik så hjälper man andra. Det var i alla fall det intryck jag fick på olika håll, menar hon.
Körsång på en ö
Efter halva tiden var det dags att byta familj och då hamnade Alva och hennes medresenär på en ö i mellersta delen av landet. Här fick de bland annat prova på att sjunga i kör.
- Det var en jätteduktig kör. Dessutom hade ledaren själv ingått i samma utbytesprogram och varit stipendiat i Sverige för några år sedan, så vi sjöng till och med några sånger på svenska! Men annars sjöng vi på tagalog och på andra mer lokala språk.
För övrigt var språket inget större problem när det gällde att konversera med folk. Alva berättar att filippinska skolbarn undervisas på engelska från tre års ålder.
- Många var väldigt bra på engelska. Men alla var inte det. Där kunde man också märka lite skillnad mellan olika samhällsklasser, konstaterar hon.
En annorlunda upplevelse var allhelgonafirandet. Då gick kören som Alva sjöng i runt på kyrkogårdarna under två dagar och sjöng vid olika gravar.
- De anhöriga kunde beställa sång till de avlidnas gravar och så gick vi runt och sjöng tillsammans med en präst som också var med.
Boka besök i församlingen
Den som vill veta mer om hur Alva upplevde Filippinerna är välkommen att bjuda in henne till sin församling. Under våren gör hon nämligen församlingsbesök. Och för den som är mellan 18 och 30 år och intresserad av att tillbringa några månader i något av utbytesländerna inom programmet har hon bara en sak att säga:
- Jag kan varmt rekommendera det! Jag har fått nya vänner på andra sidan jordklotet. Det här är verkligen det bästa sättet att resa, att få se ett land på riktigt!
Text: Anna Theander
Alva skrev brev från Filippinerna. Läs hennes hälsning till hemstiftet här.