Artikel 2: Inget barn ska diskrimineras
Principen om att inte diskriminera betyder att ingen diskriminering får ske gentemot det enskilda barnet. Att motverka diskriminering i Svenska kyrkans sammanhang kan till exempel innebära förändringar i styrdokument och ekonomisk resursfördelning. Det kan också innebära att arbeta med attitydförändring och strukturella grundorsaker till diskriminering.
Artikel 3: Barnets bästa i främsta rummet
Barnets bästa i främsta rummet är den princip som oftast åberopas. Artikeln innebär en skyldighet att ta hänsyn till barnets bästa och hur barns rättigheter påverkas av beslut, även de beslut som bara indirekt berör barn – barnets bästa ska prioriteras. Att avgöra vad som är barnets bästa måste ske systematiskt utifrån konventionen som helhet.
Artikel 6: Barns rätt till liv och utveckling
Om barns rätt till liv och utveckling innebär att se till barns utveckling så brett som möjligt: fysiskt, mentalt, andligt, moraliskt, psykologiskt och socialt. Barnkonventionens genomförande innebär att eftersträva optimal utveckling för alla barn.
Artikel 12: Barnets rätt till deltagande och inflytande
Barnet ska inte bara ha rätt att uttrycka sin åsikt. Deras åsikter ska också få konsekvenser. Att ge intryck av att lyssna till barn är enligt barnrättskommittén något helt annat än att ge deras åsikter betydelse, vilket kräver verklig förändring. Delaktighet är ett avgörande verktyg för att kunna förverkliga barnkonventionen. Artikeln kräver varaktiga former för delaktighet som representerar olika grupper av barn, samt att barn som berörs av ett visst beslut, är de som också får påverka.
Artikel 23:
Alla barn med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning har rätt till fullvärdigt och anständigt liv som gör det möjligt för dem att delta aktivt i samhället.
Artikel 30:
Barn som tillhör minoritetsgrupper eller ursprungsbefolkningar har rätt till sitt eget språk, sin kultur och religion.