MED ANLEDNING av Gunnel Vallquists död i förra veckan, måndagen den 11 januari, letar jag efter några av de boktitlar som bär hennes namn. Några hittar jag i bokhyllan, andra på nätet.
PÅ TRÖSKELN till böneveckan för de kristnas enhet som årligen firas mellan 18-25 januari avled Gunnel Vallquist. Hon som i ordets innersta betydelse brann för denna enhet och formulerat sin längtan efter den i otaliga artiklar och inlägg.
Böneveckan i år får därför en särskild tyngdpunkt med anledning av hennes död. Jag hoppas att hennes texter och böner kommer att användas och bära frukt.
Ett kapitel i en av hennes böcker bär rubriken ”Den handskrivna sanningen”. Ylva Eggehorn skriver så här i förordet till boken: ”Den första bok av Gunnel Vallquist jag läste kom i min hand i mitten av 60-talet: ”Till dess dagen gryr”. En tunn och sparsmakad bok med hög specifik vikt. Varje ord tycktes avlyssnat inifrån ett ständigt växande inre rum…Här fanns ett språk för mitt oväntade möte med Gud. Sanningen hade en handstil jag kunde känna igen. Gunnel Vallquists penna dansade av lust till språket och tanken”.
I BOKEN ”Vad väntar vi egentligen på?” finns några av de texter hon skrev om kristen enhet mellan åren 1968-2002. Visst har mycket hänt på ekumenikens område under dessa dryga trettio år, men ändå tycks arbetet gå mycket långsamt.
Vad gäller firandet av böneveckan tycks en avmattning ha inträtt och den forna entusiasmen svalnat. Hon skriver: ”Kontrasten blir allt grällare mellan vår bekännelse till enheten och vår oförmåga att förverkliga den.” Hennes hopp stod till att kyrkan skulle växa ihop underifrån, från rötterna.
”Om sanningen hade en handstil, vore den antagligen lik Gunnel Vallquists, plastisk, pregnant och upprätt”, skriver Ylva Eggehorn. Ja, och i likhet med Gunnel Vallquist själv vore den öppen, modig och genomlevd.
Katarina Sandblom, komminister i Alingsås församling
Publicerad 17 januari 2016