Thurgot var från Tyskland och utsågs av ärkebiskopsdömet i Hamburg-Bremen att vara biskop i ”det två götalanden”, det vill säga området kring Vänern och Vättern.
Ganska snart bildades ett eget stift i Östergötland med Linköping som centrum. Skara stift kom därför att omfatta Västergötland, Värmland, Dalsland och delar av Småland.
Det finns få dokument som berättar om stiftets tidigaste historia. De senaste årens forskning har dock visat att kristendomen inte var någon nyhet i Västergötland när stiftet bildades. Troligen infördes den redan på 800-talet, antingen av missionärer eller av befolkningen själv efter resor till Tyskland och England.
Tidigt kristnande i västergötland
I de centrala delarna av landskapet fanns orter som Husaby och Varnhem där man kan se spår av tidigt kristnande. De första biskoparna delade troligen sin tid mellan Husaby, som var en kunglig boplats, och Skara som var en viktig samlingsplats i Götaland.
När Thurgot avled 1030 efterträddes han av sin landsman Gotskalk som dock aldrig satte sin fot i Skara. Därför blev engelsmannen Sigfrid biskop under 20 år. Historikerna tvistar om detta är den Sigfrid som döpte Olof Skötkonung eller om det rör sig om olika personer.
Efter Sigfrid kom Osmund och därmed flyttade biskopen helt och hållet till Skara. Det betonades ännu mer när Adalvard blev biskop 1060 och omedelbart tog itu med uppgiften att bygga en domkyrka.
Troligen hade det funnits minst en och troligen två mindre träkyrkor i staden tidigare, men nu fick man en katedral av andra proportioner. Men den tog tid att bygga och stod inte klar förrän 90 år senare.
Läs också professor Dick Harrisons artikel om varför Skara stift blev först.