Fastigheter

Detta var starten till bildandet av Svenska kyrkans prästlönetillgångar. I början av 1500-talet ägde Svenska kyrkan 20 % av Sveriges areal – kyrkan var en stor maktfaktor. 1527 drog dock Gustav Wasa in det mesta till staten och kvar blev kyrkor, kyrkogårdar och prästens boställe.
   Under kommande århundrade fördes en del av egendomarna tillbaka till kyrkan för att säkra verksamheten. Dessa områden överläts inte med äganderätt varför kyrkan aldrig fick någon lagfart och var formell ägare. Kyrkan hade dock dispositionsrätt till egendomarna.

Ständig förändring
1910 genomfördes en reform av prästernas avlöningssystem vilket innebar att prästen inte längre var beroende av att själv bruka bostället för att få sin utkomst. På så sätt ”föddes” lönebostället. Idag kallas dessa fastigheter för prästlönefastigheter.
   Sedan 1995 har varje stift det fulla förvaltningsansvaret delegerat från Svenska kyrkan till sig.

Förvaltningen idag
Idag är ändamålet med kyrkans egendomar att ”säkra de ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse” – det stadgar lagen om Svenska kyrkan. Lagen säker också att egendomarna skall förvaltas etiskt och med hänsyn till naturvärden och kulturhistoriska värden.
   I Skara stift är målet att jobba långsiktigt med god lönsamhet och med stor hänsyn till etik, miljö och kulturhistoria.

Alla fastigheter
De tillgångar som kyrkan på ett eller annat sätt erhållit eller på senare tid köpt kallas med ett gemensamt namn för prästlönetillgångar.
   Denna egendomsmassa är sluten vilket innebär att man inte kan sälja en fastighet och dela ut pengarna till verksamhet. Försäljningar av hela eller delar av fastigheter har därför byggt upp en så kallad prästlönefond. Medlen i denna fond får användas till inköp av nya fastigheter eller till investeringar på fastigheterna. Fonden skall varje år värdesäkras i klass med inflationen.