Idag skiljer vi oftast inte mellan fastlagsris och påskris. Från början piskade man varandra med ris, antingen på fettisdagen eller långfredagens morgon.
Långfredagens risning skulle påminna om Jesu lidande och är en sed som förekom i Sverige sedan 1600-talet.
Med tiden utvecklades risningen till en lek och även barnen kunde piska sina föräldrar. Det gällde att komma först upp på morgonen och överraska sjusovarna med en risbastu. Vid risningen användes oftast björkris men även annat ris förekom.
fastlagsriset - ett Prydnadsris
Åtminstone sedan 1700-talets senare del har fastlagsriset också varit ett prydnadsris smyckat med färgglada band, pappersblommor och annat pynt. Riset kunde också förses med färgade pappersremsor med rim.
Att pryda riset med brokiga fjädrar var en sed som uppstod för ungefär 150 år sedan. Det fanns ju inga blommor att tillgå utomhus, men man kunde färga fjädrar och använda dem.
Fjädrarna blev vanliga på 1930-talet. Framför allt i Stockholm såldes också fastlagsris med färgade fjädervippor och remsor med visdomsord fram till 1960.
Källor: Nordiska museets webbplats och Tradition och liv av Martin Modeus (Verbums förlag)