I många kyrkor finns en historisk skatt på kyrkvinden i form av gamla takkonstruktioner. I många fall har de varit orörda i flera hundra år. I vår tid behöver vi ta hand om vindsrummen och takkonstruktionerna för att de inte ska förödas.
Öka intresset för kyrkvindar
Som en hjälp för detta arbete har Skara stift tagit fram en handbok. Författare är Ylva Sandin som arbetar vid konsultföretaget Tyréns i Göteborg. Hon är teknologie doktor med inriktning på kulturbyggnader och deras konstruktion.
– Förhoppningsvis kan handboken öka intresset att gå upp på vinden och se vad som finns där. För har man väl kommit dit så brukar man bli upplivad. Visst kan det vara smutsigt och trångt, men kyrkvindar är speciella och lite hemliga rum, säger hon.
Hon hoppas också att många ska fascineras av de här miljöerna, eftersom det förbättrar förutsättningarna att man verkligen tar hand om dem. Förr i tiden var kyrkvinden inte så okänd som idag. För de första generationerna kyrkobesökare utgjorde den kanske till och med en viktig del av den religiösa helhetsupplevelsen.
Ladda hem handboken om kyrkvindar
Handboken är tänkt att revideras efterhand som det kommer till nya kunskaper och insikter. Därför kommer den inte att ges ut i tryckt form, utan finns endast som pdf-fil för nedladdning. Handboken är 130 sidor i A4-format.
Där finns också ett dokument med utdrag ur boken. Det består av två delar. Den första är en sammanfattning med korta råd till fastighetsansvariga. Den andra delen är en mycket praktisk checklista för besiktning av kyrkvindar och takkonstruktioner. Listan är utformad så att den kan tas med under besiktningen där man undan för undan kan bocka av de olika punkterna.
För den som vill läsa mer om kyrkornas tak och konstruktioner finns också boken Medeltida taklag av Robin Gullbrandsson. Även den är framtagen i samarbete med Skara stift och finns att köpa från Stiftshistoriska sällskapet.
Lagarbete bakom handboken
Handboken har kommit till som ett lagarbete där Inga Kajsa Christenson vid Skara stift och Carl Thelin vid Tyréns har varit initiativtagare och skapat förutsättningar för arbetet. Ylva Sandin har stått för författandet och det har också funnits en referensgrupp med fackmannamässig tyngd.
Gruppen har bestått av: Bengt Bygdén, Bengt Bygdéns Bygghantverk, Jens Eriksson, Herrljunga pastorat, Sten Eriksson, Götene pastorat, Robin Gullbrandsson, Jönköpings läns museum; Mattias Hallgren, Hallgren Hantverk; Karl-Magnus Melin, Knadriks kulturbygg, Kristina Linscott, Göteborgs Universitet och Elisabet Orebäck Krantz, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
