Långfredag - del 1

Vem bär mitt kors?

Det är så många som drabbas av våra handlingar. Det är många fler än vi kanske tänker och kan föreställa oss. Även vi själva drabbas av våra handlingar. Också när vi väljer att inte göra någonting, ingen förändring, ingen förbättring, inga försök, även då blir andra drabbade. Vi kan påminna oss om orden: ”oläkta sår förs vidare i våra relationer.” De sår vi inte tar hand om kan fortsätta skada både våra relationer och oss själva.

En enda handling, eller icke-handling, kan få många konsekvenser. Små och stora, svåra och mindre svåra. De flesta har kanske varken varit avsedda eller medvetna för oss. Det är som när man släpper ner en sten på en blank vattenyta. Det bildas en ring som sprider sig längre och längre ut, efter ett tag är vattnet inte längre blankt utan alldeles krusigt, fyllt av ringar. 

På samma sätt får det vi gör eller avstår från att göra konsekvenser som vi kanske inte tänkte oss, men som från och med nu blir en del av vårt ansvar. Handlingar kan inte göras ogjorda, men konsekvenserna och de som får bära dem kan vi försöka se och lyssna till. När vi gör det så ger vi dem också den respekt de förtjänar. Och våra sår kan vi försöka ta hand om så de inte fortsätter att skada, vare sig oss själva eller våra relationer.

Simon från Kyrene hade inte gjort någonting. Han var en man som ”råkade komma förbi”. Han blev plötsligt, på sin väg in från landet till staden, påtvingad ett kors som inte var hans. Han blev intvingad i en situation som han inte valt, än mindre önskat.

Att tvingas in en situation som kanske ändrar resten av ens liv önskar väl ingen av oss? Ändå sker det hela tiden. Vi påverkas av varandra. Något händer alldeles nära oss och vi dras in i det. Kanske blir vi rädda, arga eller upprörda, sällan går vi därifrån oberörda. När vi skadat, kränkt och trätt över gränser så behöver vi stanna upp inför det faktum att det vi gör eller avstår från att göra påverkar andra. Våra livsval får konsekvenser i andras liv. Konsekvenser som de aldrig önskade, ville eller kanske ens kunde föreställa sig. 

Fredagens reflektion är viktig. Den handlar om att stanna upp och påminna sig om att det i våra liv finns många Simon och Simone som är på väg ”in från landet”, ”hem från affären”, ”på väg till arbetet” eller vad det nu kan handla om. Det finns en mängd människor som tvingas bära konsekvenserna av det vi gjort eller inte gjort. Att stanna upp vid denna insikt är att ge alla dem som drabbats av det vi gjort den respekt som de förtjänar och behöver. Ett erkännande vi också behöver ge oss själva när vi faktiskt försöker ta ansvar för det som skett eller borde ha skett. 

Frågor

Vem har drabbats av det du gjort eller avstått från att göra? Kan det finnas någon som påverkats utan att du har förstått det? Hur tror du det är att bära någon annans konsekvenser? Kan du kanske ta kontakt med någon eller några av dem för att be om ursäkt? Kan du be dig själv om förlåtelse?

Bön

Gud, tack för påminnelsen om Simon från Kyrene,
för påminnelsen om att det också i mitt liv finns de som bär ”mitt kors”.
Gud, ge mig mod att se vad jag orsakat i andra människors liv.
Gud, ge mig mod att se vad jag orsakat mig själv.
Gud, ge mig mod att ta ansvar för det.

Amen