Modellen har arbetats fram av stiften, nätverket Ideellt forum i Svenska kyrkan och Sensus. Fokus ligger på själva processen och en förutsättning är att många är med i arbetet.
- Det här är ingen utbildning, där ett par stycken åker iväg på kurs och sedan åker hem. Då får man förvisso med sig mycket kunskap och blir bärare av något viktigt, men det är svårt att få till en förändring bara för att två personer har varit på kurs. Istället är det här en process som många obbar tillsammans med, förklarar stiftspedagog Lena Linde.
Processen handlar om att fördjupa delaktigheten och engagemanget i församlingen. Under förarbetets gång har det arbetats med att definiera olika områden och ”nycklar”. Det har lett fram till att det i processen nu finns nio spår: hemmakänsla, enkelhet, delaktighet, relationer, tillit, öppenhet, meningsfullhet, samhällsengagemang och växt.
När ledningen väl har beslutat att pastoratet eller församlingen ska satsa på detta, så väljs ett av spåren, redan från början.
Det kanske konstateras att det är just delaktigheten man vill fokusera på. Eller så kanske det är så att delaktigheten finns där, men församlingen behöver jobba mycket mer med samhällsengagerade uppdrag. Det där får man klura på och komma fram till ett spår som man vill satsa på, för det går inte att göra allting på en gång, fortsätter Lena.
När väl beslutet är fattat och spåret är valt är det dags att starta igång processen.
Då ska många vara med! Både anställda och ideella och förtroendevalda. Väldigt mycket utgår från församlingens önskemål och behov, men det handlar om två, tre dagars arbete. Man kan till exempel börja med en kväll, fortsätta följande dag och någon vecka senare så fortsätter man jobba under en dag till, säger Hanna Bothén från Sensus.
Det man arbetar utifrån är en så kallad NÖHRA. N:et står för nulägesanalys, så församlingen eller pastoratet får börja med att fundera över nuläget. Därefter kommer Ö, som står för önskat läge. Då samtalar man om hur det läget skulle se ut.
De följande bokstäverna hänger ihop med de första. H står för hinder. Vad är det som gör att vi inte är i det önskade läget? Hur ser hindren ut och hur kan vi komma förbi dem? Och R handlar om resurser. Vilka resurser finns i församlingen? Hur kan de användas? När man är framme vid sista bokstaven så är det ett A för agera, förklarar Hanna.
Dags att agera
När man väl kommit så långt i processen är det dags att göra verklighet av vad man kommit fram till. Exakt vad som ska göras noteras ner noga.
Det kan till exempel bli en tidslinje. Vad ska vi göra imorgon, närmaste halvåret, om ett år och om två år och så vidare. Det ska leda till verktyg och handling, säger Lena.
Till varje spår finns texter, bibelord, filmade teotalks och en plocklåda med metodsatt material att hämta stöd i.
Hanna och Lena berättar vidare att det nu pågår utbildning för processledare. Det kommer alltså att finnas medarbetare från såväl Sensus som från stiftet att ta hjälp av för att komma framåt i processen. Men det går givetvis också bra att låta någon från församlingen vara processledare.
Modellen har arbetats fram av Ideellt forum och dess huvudmän, till exempel stiften och Sensus studieförbund. Skara stift, Göteborgs stift och Sensus samverkar nära varandra i denna valda arbetsmodell.
Lena poängterar att mycket handlar om kyrkosyn. Att vi är medarbetare tillsammans, oavsett om vi är ideella, anställda eller förtroendevalda är en självklar grundsten i en evangelisk-luthersk folkkyrka.
Jag tror att vi behöver hitta vägar mellan olika delar i församlingslivet. Det kan ibland bli så att prästen har ”sina” ideella och pedagogen har ”sina”. En nyckel är att nätverka däremellan. Det kommer också forskning om just nätverksteorier framöver, det ska bli väldigt spännande!
Hon säger att det ibland talas om att det skulle finnas en oro bland anställda för att ideella ”tar deras jobb”.
- Men vi kan aldrig bli för många som bär ut evangeliet! Uppgifterna räcker till alla. Det vågar vi lova!