Gabriel Henrique Berres och Martha Luiza Bergmann kommer från Brasilien och Sindisiwe Mnisi och Noxolo Zama från Sydafrika. Under tre månader får de lära känna församlingslivet i Sverige genom utbytesprogrammet Ung i den världsvida kyrkan. I mars anlände de till Sigtuna – i ett land där ingen av dem tidigare satt sin fot. Efter en introduktionskurs var det dags att sändas ut till församlingarna. Gabriel och Martha hamnade i Mora och Sindisiwe och Noxolo tillbringade fem veckor i Visby. Efter en återsamling i Sigtuna har nu alla fyra kommit till Skara stift.
- Sindisiwe och jag tillbringar den här andra perioden i Alingsås, berättar Noxolo.
- Och Martha och jag kommer att dela upp tiden mellan Vårgårda och Ulricehamn, säger Gabriel.
De bor och lever i församlingen och de ägnar dagarna åt att ta del av de aktiviteterna som finns i den lokala kyrkan. Enligt Gabriel är skillnaden ganska stor mot församlingslivet hemma i södra Brasilien.
- Det är inte alls så här mycket aktiviteter i kyrkan hemma. Det finns inga grupper och sådant under veckorna.
Alla fyra har också noterat den stora mängden anställda i kyrkan.
- Hemma i Sydafrika får man inte betalt för det arbete man gör i kyrkan. Det är helt ideellt. Här känns det som varannan människa man träffar på i kyrkan jobbar där, säger Noxolo med ett leende.
Hon tillägger att en annan skillnad är den stora mängden lutheraner och får medhåll från sina brasilianska vänner.
- I Brasilien är den lutherska kyrkan i minoritet, det är bara några få procent som tillhör den, konstaterar Gabriel.
Givetvis har historien sin förklaring.
- Här i Sverige är ju ”alla” lutheraner. Eller, ja, det var i alla fall så förr, i helt annan utsträckning. I Sydafrika däremot, där kom missionärerna från olika kristna samfund så där är spridningen än idag mycket större, säger Noxolo.
Gabriel inflikar att kyrkan är relativt ung i Brasilien, jämfört med den tusenåriga historien i Sverige.
- Därför ser kyrkobyggnaderna helt olika ut. Här är det ofta gamla byggnader, medan kyrkorna i Brasilien är modernare hus.
Det finns mycket spännande att upptäcka – men allt är kanske inte så positivt. Den första stora chocken när de landade i Sverige i mars var vädret.
- Det var väldigt kallt, säger Martha och ryser nästan vid minnet.
- Ja, det var jobbigt i början. Men som tur var så vande vi oss lite grann vid kylan, säger Sindisiwe.
En annan ny upplevelse var de kyrkliga soppluncherna. Gabriel och Martha fick erfara hur det serverades soppa i Mora varje onsdag. Okej för det mesta.
- Men ärtsoppa var faktiskt inte särskilt gott, skrattar Martha.
På frågan vilken lärdom de främst tar med sig när de reser hemåt den 6 juni svarar alla fyra unisont:
- Fika!
Det svenska kyrkkaffet är för hela kvartetten något nytt. I hemländerna serveras inte fika i anslutning till gudstjänsten.
- Nej, när gudstjänsten är slut, så åker man hem, säger Martha.