Tala om att du lever!

VECKANS KRÖNIKA

Min fru och jag är på två månaders vinteride i Bangkok. Så äntligen har pensioneringen blivit till någon nytta. Jag har fullt upp, bland annat med att vara gästlärare på ett universitet. Inte så många timmar, men helt tillräckligt.
   Min fru, som är uppvuxen i Seoul i Korea, är inte lika entusiastisk inför Bangkok som jag. Men under januari, februari finns det ändå ingen trädgård att ta hand om - så nu är vi här. Vi hyr en "serviced apartment" mitt i centralaste Bangkok.

Kyrkliga rutiner
Vi har börjat få kyrkliga rutiner. På söndagar går vi i anglikanska kyrkan och på tisdagar dricker vi kaffe på Stable Lodge tillsammans med kyrkoherden för den svenskkyrkliga församlingen i Thailand Lars Rydestad.
   Tjugo, trettio personer brukar komma. Flertalet är medföljande, pensionärer och yrkesverksamma som bosatt sig i Bangkok. Efter kaffet får jag ett litet snack med Lars.
   Hur många svenskar finns det i Thailand? Ingen vet med någon större exakthet, säger Lars. Minst 20.000 är nog fast bosatta och ca 350.000 personer besöker landet varje år.
   Lars berättar att initiativet till en kyrklig närvaro kom från ambassaden. I det konsulära arbetet såg man problem som inte kunde lösas med utrikesdepartementets vanliga metoder. Det behövdes något annat och man bad kyrkan om hjälp. Så nu finns det två präster i landet, en i Bangkok och en i Phuket. Lite som gamla tiders legationspräster.

Ett dyrt land
Många kommer till Thailand med alldeles för lite pengar. Här är det inte billigt att leva.
   – Kyrkan är ingen socialbyrå och vi saknar resurser för att ens försöka, framhåller Lars. Vad vi präster kan erbjuda är samtal. Vi kan föreslå riktning och väg. Vi besöker sjukhus och fängelser. Anhöriga i Sverige tar kontakt med oss.
   Många har svårt att ta sig hem. Det kan handla om skulder som behöver regleras, ibland böter för att man inte har giltigt uppehållstillstånd och framförallt att man inte har pengar till flygbiljett.
   – Tillsammans försöker vi finna vägar att lösa detta, säger Lars. Kanske finns det någon vän att låna av, kanske familj i Sverige. Ibland kan det vara något så enkelt som att jag säger: ”Här är min telefon, låna den och ring hem och säg att du lever”.
   Allt är inte problem. Präster behövs för att förrätta kyrkliga handlingar; vigsel (kyrklig välsignelse), dop och inte minst begravningar. Genom träffar, som den här på Stable Lodge, så blir kyrkan också en naturlig samlingspunkt för svenskarna i Thailand.

Häktespräst
Lars berättar lite om sig själv. Han prästvigdes i Skara domkyrka för 39 år sedan och arbetade i stiftet, men har också varit sjömanspräst i Skagen, häktespräst i Stockholm och nu kyrkoherde i Bangkok. Han säger det inte, men jag anar att erfarenheterna från häktet kommer till nytta här.
   Efter kaffet räknar Lars de pengar som lagts i en gammal karamellburk. Vi som är här i dag har kunnat bidra med en slant för kaffe och bulle.
   – De här pengarna går rakt in i det diakonala arbete, säger Lars och avslutar vårt samtal med att berätta om en ung man, som han lärt känna. Lars skall nu se till att han får något att äta, det var ett tag sen sist, och att han kommer till insikt om att det nu är dags att åka hem.

Av Sten Dellby, Äspered och Bangkok