Redan på 1100-talet fanns här en kyrka, byggd i gråsten och bestående av långhus, smalare kor och en absid. Av denna kyrka finns inte mycket kvar idag. Att kyrkan tillkom redan på 1100-talet vet vi för nuvarande kyrkans äldsta inventarier är en dopfunt i skånsk sandsten. Skånsk sandsten är svår att arbeta med, därav de något klumpiga och barnsliga bilderna. Här kan man se mannens skapelse, syndafallet där Eva tar emot frukten, Adam och Eva med hacka och spade i lustgården samt Jesu dop i böjligt vatten. Möjligen är Hegwald mästaren.
Dagens kyrka är byggd av gråsten i rundbågestil. Valven pryddes av kalkmålningar. Äldst, troligen från slutet av 1300-talet, är de i västra valven. Motiven är hämtade från gamla testamentet. Alla vill de illustrera kampen mellan ont och gott; ormen som lockar Adam och Eva till synd, den onde Kain och den gode Abel och så det ljusa lejonets kamp med den mörka draken. Målningarna i östra valvet är troligen från tidigt 1500-tal. De är mörkare och tyngre. Här kan vi följa vår frälsare i hans lidandes kamp. Övriga målningar såsom slingor och ornament är från senare tid och vittnar om 1700- och 1800-talens utsmyckningssätt.
År 1580 byggdes gravkoret. Här vilar många av de gamla innevånarna på Dybäcks slott: Gyllenstierna, Marsvin, Ehrensparre och Gyllenkrok. Över gravkoret kom så att bildas den så kallade herrskapskyrkan, där vi nu ser ett litet altare med gammalt krucifix och epitafiet över Ingelotz och hans maka. Här har sedan herrskapen från Dybäck haft sina upphöjda platser vid kyrkobesöken.
Eftersom predikstolen tidigare stått längre västerut i kyrkan, har de haft denna mitt framför sig. Den vackra gamla predikstolen är från 1600-talen. Stadigt vilar den på sin ekfot och lär vara skänkt av Lave Bille på Dybäck. År 1977 fick vi genom en doktorsavhandling av A M Göransson i Lund veta att vår predikstol är ett arbete av den berömde träsnidaren Jacob Kremberg. På dess baldakin finns en domsängel som håller en bok i sin hand. Där kan man läsa ”Står upp i döden och kommer för domen”. Kyrkans korsarmar tillkom 1743 och fram till 1860 var det en trappgavelkyrka, därefter fick den sitt nuvarande spetsiga torn.
Kyrkan har fått många gåvor från Dybäcks slott, även om det också berättas om fejder mella präster i Vemmenhög och höga herrar på Dybäck. Om detta skriver Anders Österling i sin bok om prosten Nils Lovén (Nicolovius). Det målade fönstret bakom huvudaltaret är skänkt av godsägare Wallis på Dybäck och den intressanta tavlan som hänger på väggen intill är en gåva från Ida Willis. Tavlan visar en gudstjänst med barndop och man ser kyrkobesökarna bära sina Vemmenhögsdräkter.
1961 invigdes kyrkan efter en omfattande restaurering. Den fick då sitt vackra tegelgolv, värmeledning, altarbrunn och antependium från Synnergrens ateljé och kormatta. De gamla kyrkklockorna, lillklockan från ett torn på Dybäck från 1300-talet, och storklockan från 1600-talet samlade då vemmenhögare till en högtidlig gudstjänst under de gamla valven med sitt evigt nya budskap.