Adolf Fredrik Lindblad, ibland även kallad Den svenske Schubert, är kanske mest känd för sina många sånger. Men i hans stora produktion finns också kammarmusik, stråkkvintetter, violinsonater, körverk, symfonier och operan Frondörerna.
Adolf Fredrik föddes 1 februari 1801 i Skänninge. Han fick en grundlig utbildning där tanken var att han skulle ta över sin fosterfars verksamhet som köpman. För att göra det var det viktigt att kunna tyska , så Adolf Fredrik tillbringade ett år i Hamburg. Här väckes ett intresse för musik och han började spela piano och komponera egna stycken.
1822 började han studera musik i Uppsala där han lärde känna flera av de främsta personerna inom musik och litteratur, bl a Erik Gustav Geijer och Per Daniel Amadeus Atterbom. 1824 gav han och Geijer ut en samling sånger baserade på texter från Atterboms Lycksalighetens ö. Sångerna gjorde succé och Adolf Fredrik blev snabbt berömd som tonsättare.
1827-1861 drev Adolf Fredrik en egen musikskola i Stockholm där han bl a undervisade kronprinsen Oscar och så småningom även hans barn prins Gustaf (också känd som Sångarprinsen) och prinsessan Eugénie i pianospel. Han komponerade flitigt under åren i Stockholm och levde familjeliv med hustrun Sophie och sina tre barn.
Flera av tidens kulturpersonligheter samlades runt musikskolan och i det Lindbladska hemmet. En av dem var Jenny Lind, vars unika begåvning tidigt sågs av Adolf Fredrik. Han skrev också flera sånger direkt för henne som hon ofta sjöng på sina turnéer i Europa och USA.
1859 gifte sig Adolf Fredriks dotter Lotten, även hon en duktig pianist, med kaptenen Urban von Feilitzen och flyttade till Lövingsborgs gård i Skeda. Adolf Fredrik saknade sin dotter och efter några år flyttade han och hans hustru också till Lövingsborg. Många av den tidens kulturpersoner kom på besök till Lövingsborg, det litterära och musikaliska salongslivet blomstrade och Adolf Fredrik komponerade nya sånger.
1878 gick Adolf Fredrik Lindblad ur tiden och begravdes på Skeda kyrkogård. Gravvården är enligt den tidens tradition gjord i svart granit och har en gravkulle där ängsblommor fick växa fritt. Den traditionen vill vi bevara. Därför klipper vi inte gräset på kullen och låter blommorna stå kvar och gå i frö.
Här kan du se var på kyrkogården graven finns.
Källa: levandemusikarv.se